Arbetet inleddes vid tio i åtta på lördagsmorgonen. Vid Tarajalpiren, där gränsen mellan Ceuta och Marocko möter havet, lägger spanska myndigheter ut en pneumatisk barriär på 500 meter, rapporterar Infobae med hänvisning till regeringsdelegationen i Ceuta.

Så ser konstruktionen ut

Barriären sticker upp mellan 30 och 70 centimeter över vattenytan och går ungefär en meter ned under den. Den kompletteras med en rad bojor från flottan och en kanal som lämnas öppen för Guardia Civils båtar.

Det är alltså inte ett staket i havet i egentlig mening, utan en flytande spärr som gör det svårt att passera simmande utan att bli stoppad.

Varför just den här sträckan

Vid tillströmningen den 30 och 31 juli tog sig tiotusentals människor in i exklaven. Minst 57 omkom, de flesta genom drunkning när de försökte simma runt vågbrytaren, rapporterar SVT Nyheter. Det är exakt den passagen barriären nu täcker.

Det finns också ett juridiskt skäl. En dom i Spaniens högsta domstol har slagit fast att personer som avvisas efter att ha kommit sjövägen inte kan sändas tillbaka omedelbart utan prövning. Med en fysisk gräns i vattnet blir situationen en annan i rättslig mening, eftersom det då finns en gränsanordning att passera.

Det är den kombinationen, hinder och rättslig positionering, som gör åtgärden mer laddad än den ser ut.

Invändningarna

Kritiken från människorättshåll gäller två saker. Den ena är principen om non-refoulement, alltså förbudet mot att sända tillbaka människor till platser där de riskerar förföljelse, som gäller oavsett hur någon tagit sig fram. Den andra är säkerheten till sjöss: ett hinder i vattnet där människor redan simmar innebär i sig en risk.

Motargumentet från spanskt håll är att avsaknaden av hinder var det som kostade liv i förra veckan, och att en tydlig gräns gör läget mer förutsägbart för alla inblandade.

Det som avgör

Om barriären fungerar som avsett vet man först vid nästa tillströmning. Under 2021 och åren därefter har erfarenheten vid Ceuta och Melilla varit att hinder flyttar rutterna snarare än stoppar dem, och att de sträckor människor då väljer ofta är farligare.

Frågan är därmed inte bara om barriären håller, utan vart trycket tar vägen om den gör det.