Karolina Ramqvists nya roman heter Nattsäsong och ges ut på Albert Bonniers förlag. Den får högsta betyg, fem av fem, av recensenten Ingrid Elam.

Låt oss vara tydliga med vad det här är: en recension är en bedömning, inte ett faktapåstående. Dagens Blad har inte läst boken och refererar vad kritiken säger.

Vad boken handlar om

Huvudpersonen är en namnlös skådespelerska i medelåldern som repeterar en uppsättning av Puccinis Madama Butterfly. På scenen gestaltar hon en ung japansk kvinna som överges av en amerikansk sjöofficer.

Utanför scenen har hon ett kontrollerat liv som gift kvinna. Det rubbas när hon möter Dag, en konsult som är inne på teatern för att kartlägga dess dolda strukturer, skriver Barometern.

Vad recensenten lyfter fram

Elam beskriver prosan som slipad, utan ett enda överflödigt ord och utan en enda falsk ton.

Hennes andra huvudpoäng gäller perspektivet. Berättelsen förs i första person och ger nära tillgång till huvudpersonens medvetande, samtidigt som en kritisk distans hålls öppen. Läsaren kommer alltså både innanför och utanför på samma gång.

Om Ramqvist själv skriver Elam att hon är en av de allra bästa författarna i sin generation.

Temat under ytan

Det som gör konstruktionen intressant är speglingen.

Madama Butterfly är en berättelse om en ung kvinna som utnyttjas och överges av en mäktigare man. Att låta en medelålders skådespelerska repetera den rollen samtidigt som hennes eget liv förskjuts ger romanen två plan som kommenterar varandra utan att någon behöver säga det rakt ut.

Elam pekar just på den oklarheten: gränserna mellan kärlekshistoria, utnyttjande och samtidsosäkerhet suddas ut, och vem som är offer och vem som är förövare går inte att avgöra på en gång.

Teatern som bild

Recensionen läser också teatern som mer än en miljö.

En teater är en plats där människor yrkesmässigt spelar någon annan, och där publiken har kommit överens om att låtsas att det är på riktigt. Att placera en berättelse om självbedrägeri och roller där är en metafor som ligger nära till hands, men som kräver precision för att inte bli övertydlig.

Enligt recensenten håller den precisionen hela vägen.