Den vanligaste missuppfattningen om svensk regeringsbildning är att en statsminister behöver en majoritet i riksdagen. Det gör hen inte.

En statsminister behöver att en majoritet låter bli att rösta emot. Det är en helt annan sak, och det är förklaringen till att ett läge som ser låst ut ändå kan lösa sig.

Mandatläget

Enligt den preliminära räkningen har S, V, MP och C tillsammans 176 mandat, mot 173 för M, SD, KD och L. För egen majoritet krävs 175 av riksdagens 349 mandat.

Räkningen är preliminär. Länsstyrelserna räknar om varje röst, och Valmyndigheten fastställer mandatfördelningen därefter. Med tre mandat mellan blocken kan den slutliga räkningen ha betydelse.

Talmannens uppdrag

När den nyvalda riksdagen samlas är det talmannen som leder regeringsbildningen, inte den avgående statsministern.

Talmannen håller samtal med företrädare för varje partigrupp, så kallade talmansrundor. Antalet rundor är obegränsat: talmannen kan sondera hur länge som helst innan ett skarpt förslag läggs fram.

Fyra försök, sedan extra val

Det som däremot är begränsat är antalet skarpa förslag.

Talmannen får lägga fram fyra förslag till statsminister. Röstas alla fyra ned ska ett extra val hållas inom tre månader, enligt beskrivningen av talmansrundorna.

SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutson sammanfattar den risken kort i SVT:s genomgång av tänkbara scenarier: "Då är det lika bra att ställa in sig på nyval."

Så fungerar omröstningen

Här ligger själva mekaniken, och den är kontraintuitiv.

Talmannens förslag faller bara om minst 175 ledamöter aktivt röstar nej. Ja-röster och nedlagda röster räknas inte mot förslaget. En kandidat kan alltså tillträda med långt färre än 175 ja-röster, så länge nej-sidan inte når 175.

Principen kallas negativ parlamentarism och är inskriven i regeringsformen.

Ett exempel från verkligheten

Omröstningen i januari 2019 visar hur det ser ut i praktiken.

Stefan Löfven valdes då till statsminister med 115 ja-röster, 77 nedlagda och 153 nej, enligt sammanställningen av regeringsbildningen efter valet 2018. Ja-rösterna kom bara från S och MP. Det räckte, eftersom nej-sidan stannade under 175.

Den regeringsbildningen tog drygt fyra månader.

Vad man ska hålla ögonen på

Tre saker avgör hur snabbt det går den här gången.

Den slutliga räkningen, som fastställer om marginalen är tre mandat eller något annat. Vilka partier som är beredda att lägga ned sina röster i stället för att rösta nej. Och hur talmannen väljer att disponera sina fyra försök: läggs det första förslaget tidigt som ett test, eller först när en uppgörelse är klar.