Dagen efter valet samlades Tidöpartiernas fyra partiledare till middag hos statsminister Ulf Kristersson på Sagerska huset. På bordet stod rensadel och chokladpralin.
Efteråt var Ebba Buschs besked kort: "Just nu finns det bara ett regeringsalternativ", rapporterar Ystads Allehanda.
Liberalernas Simona Mohamsson beskrev kvällen som ett tillfälle att prata i lugn och ro, bara mellan de fyra partiledarkollegorna.
Beskedet och siffrorna
Buschs formulering är en politisk position, och den ska läsas mot den räkning som pågår samtidigt.
Den preliminära sammanräkningen ger Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna 173 mandat. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet har 176. För majoritet i riksdagen krävs 175 av 349.
Det block som enligt Busch är det enda regeringsalternativet saknar alltså majoritet med två mandat.
Varför påståendet ändå inte är orimligt
Att sakna majoritet är inte samma sak som att vara utesluten, och det är där argumentet finns.
Sverige tillämpar negativ parlamentarism. En statsminister tillträder om inte fler än hälften av ledamöterna, minst 175, röstar emot. En regering behöver alltså inte röster för sig, bara tillräckligt få emot sig.
Om ett parti på den andra sidan skulle lägga ned sina röster kan en regering bildas trots minoritet. Det är den möjlighet Busch håller öppen, och den bygger på antagandet att motståndarblocket inte klarar att enas om ett eget alternativ.
Det antagandet är obevisat. Blocket med 176 mandat har inte presenterat något gemensamt regeringsförslag, men det har inte heller fallit isär.
Vad som faktiskt återstår
Ingenting avgörs den här veckan.
Onsdagens uppsamlingsräkning kan flytta mandat. Slutresultatet väntas helgen den 19–20 september. Den nya riksdagen samlas först den 28 september och väljer talman, och tidigast dagen därpå kan ett statsministerförslag läggas fram.
Talmannen Andreas Norlén har redan sagt att det mycket väl kan bli en komplicerad regeringsbildning.
Middagen på Sagerska huset var med andra ord inte en förhandling om något som går att avgöra nu. Den var en markering om att de fyra partierna håller ihop under tiden.
