Att årets valvaka påminde om Eurovision är ingen slump. Samma person höll i bildproduktionen för båda.

Daniel Jelinek, som producerat bildproduktionen för Melodifestivalen och Eurovision, gjorde också valvakan, berättar han för SVT.

Vad som faktiskt gjordes

Resultaten presenterades stegvis i stället för på en gång, samtidigt som sändningen fångade reaktioner från partiernas vakor.

När fjärdeplatsen skulle avgöras visades tre partier samtidigt i bild. Det är ett klassiskt tävlingsgrepp: publiken ser alternativen bredvid varandra och kan själv räkna medan siffrorna rör sig.

Jelinek beskriver det som ett bra sätt att spegla stämningen och förväntan på alla vakor.

Idén som valdes bort

Det intressanta i intervjun är inte vad som gjordes, utan vad som inte gjordes.

Ett grepp från årets Eurovision diskuterades och skrotades: att låta partiernas staplar växa bredvid varandra tills en vinnare återstod.

Skälet var risken att det skulle bli lite för glammigt, att det skulle bli för mycket show av ett allvarligt ämne. Jelinek påminner också om vad kvällen är för dem som står i bilden: det betyder jättemycket för de personer som är där.

Den avgörande skillnaden mot Eurovision

Det finns en teknisk skillnad mellan de två sändningarna som förklarar varför den ena är svårare än den andra.

Eurovision är till stor del planerad och repeterad i förväg. Varje kameraåkning och varje poänguppläsning har en given plats i ett manus som körts igenom flera gånger.

En valvaka kan ändra sig hela kvällen. Prognoser svänger, en vaka som skulle bli en segerfest blir något annat, och bildproducenten måste kunna kasta om ordningen medan sändningen pågår.

Varför det här är värt att notera

Det är lätt att avfärda likheten som att public service underhållningsanpassar politiken.

Den beskrivning Jelinek ger pekar åt ett annat håll. Greppen är hämtade från tävlingstelevision eftersom de fungerar för att presentera ett resultat som kommer in bit för bit, men gränsen drogs medvetet vid det som skulle ha gjort kvällen till en show.

En stapel som växer i takt med musiken hade varit snyggare tv. Den hade också gjort ett riksdagsval till en tävling, vilket det ur ett visst perspektiv är, men bara ett av perspektiven.