Instrumentet DESI, Dark Energy Spectroscopic Instrument, har producerat den mest detaljerade tredimensionella kartan hittills över universum, med drygt 47 miljoner galaxer. Mätningarna tyder på att den mörka energin inte är konstant utan förändras över tid, rapporterar SVT Vetenskap.

DESI sitter på Mayall-teleskopet på Kitt Peak i Arizona och använder omkring 5 000 fiberkablar för att samla in ljus från tusentals galaxer samtidigt.

"Hans teori har testats extremt väl, men kanske händer något annat när vi tittar på hela kosmos", säger Klaus Honscheid, forskare i projektet, om Einstein.

Vad den kosmologiska konstanten är

Einstein införde konstanten 1917 för att få sina ekvationer att beskriva ett universum som varken drog ihop sig eller expanderade, vilket var den rådande uppfattningen då.

När expansionen upptäcktes blev konstanten överflödig, och Einstein lär ha kallat den sitt största misstag. Den återkom ändå på 1990-talet, då det visade sig att expansionen accelererar. Konstanten fick då rollen som den mörka energi som driver accelerationen, med ett värde som är detsamma överallt och alltid.

Det är just det sista, att värdet är detsamma alltid, som DESI:s mätningar sätter i fråga.

Varför en karta kan mäta något sådant

Det låter märkligt att positionerna för galaxer skulle säga något om en energiform.

Sambandet ligger i att ljus tar tid på sig. En galax på tio miljarder ljusårs avstånd visar hur universum såg ut för tio miljarder år sedan. En tillräckligt stor kartläggning är därför inte bara en bild av rymden, utan av rymden vid olika tidpunkter.

I materialet finns ett slags måttstock: ett avståndsmönster i galaxernas fördelning som lades fast i det tidiga universum. Genom att mäta hur det mönstret sträckts ut vid olika epoker går det att räkna ut hur fort expansionen gick då, och därmed hur den mörka energin uppfört sig över tid.

Vad det skulle betyda

Om resultatet håller är det inte en fråga om att Einstein hade fel om relativitetsteorin. Den prövas ständigt och står sig.

Det som skulle falla är den enklaste modellen för universums utveckling, den där mörk energi är en konstant egenskap hos rymden själv. I stället skulle det handla om något som förändras, ett fält med egen dynamik, vilket är en betydligt mer komplicerad sak att beskriva.

Konsekvensen ligger långt fram: universums framtida öde beror på om den mörka energin är konstant, avtar eller växer.

Reservationen

Kosmologiska mätningar av det här slaget har en historia av avvikelser som försvunnit när mer data samlats in.

DESI fortsätter observera, och resultatet ska prövas mot oberoende metoder innan det går att tala om ett omskrivet standardsystem. Formuleringen "kan ha haft fel" är därför korrekt, med tonvikt på kan.