Den nya billiga bilen är inte längre billig. Utbudet av små, enkla modeller har krympt i takt med att kraven på säkerhet och utsläpp skärpts, och tillverkarna har flyttat fokus uppåt i prisskalan där marginalerna finns.
EU-kommissionen försöker nu vända utvecklingen med en ny underkategori för små elbilar, kallad M1E.
Vad förslaget innebär
M1E läggs som en underkategori inom den vanliga personbilskategorin M1, vilket betyder att bilarna i grunden måste följa EU:s befintliga säkerhetsstandarder, enligt ETSC:s genomgång av förslaget som presenterades i december 2025.
Skillnaden ligger i kraven framåt. Kommissionen vill frysa säkerhetskraven för kategorin i tio år, med motiveringen att utvecklingskostnaderna annars gör bilarna för dyra att ta fram.
Tanken är att en tillverkare ska kunna räkna hem en liten stadsbil om regelverket står stilla under modellens livslängd, och att det ska ske med produktion inom EU.
Invändningen
ETSC, den europeiska trafiksäkerhetsorganisationen, motsätter sig frysningen. Argumentet är enkelt och svårt att avfärda: små elbilar körs framför allt i stadsmiljö, alltså där mötena med fotgängare och cyklister är som vanligast.
Att just de bilarna skulle undantas från kommande krav, exempelvis på automatisk nödbromsning med detektering av fotgängare och cyklister, vänder på logiken.
Organisationen riktar också kritik mot hur förslaget kommit till, och menar att det i hög grad följer bilindustrins önskelista snarare än en oberoende bedömning.
Vad det handlar om i grunden
Bakom initiativet ligger konkurrensen. Kinesiska tillverkare har tagit marknadsandelar i just det segment som Europa lämnat, och en europeisk stadsbil till ett pris i nivå med en begagnad mellanklassbil skulle vara industrins sätt att ta tillbaka det.
Frågan är vad som får kosta. En billigare bil är i sig en klimat- och fördelningsfråga, eftersom omställningen till el annars blir något som bara hushåll över en viss inkomst kan genomföra.
Men den bil som blir billig genom att slippa nästa generations säkerhetssystem är billig på ett sätt som syns först i olycksstatistiken. Det är den avvägningen som nu ligger på parlamentets och medlemsländernas bord.
