Bristen på östrogenläkemedel har pågått länge nog för att vara en vardagsfråga i svensk vård. Nu tillkommer en märklig detalj: en del av de läkemedel som saknas finns faktiskt i landet.

Företaget AtrimusRx uppges ha flera tusen hormonplåster i lager i Sverige, rapporterar LäkemedelsVärlden. Vården känner i stor utsträckning inte till att de finns.

Regeln som ställer till det

Plåstren säljs på licens, alltså som läkemedel som inte är godkända för försäljning i Sverige men som får skrivas ut i enskilda fall efter särskilt tillstånd.

Och licensläkemedel får inte marknadsföras. "Det är inte tillåtet att marknadsföra icke godkända läkemedel och licensläkemedel till vården och apoteken", säger Eva Pettersson, tillförordnad enhetschef på Läkemedelsverket, till tidningen.

Företaget får informera om att något finns, men informationen får inte syfta till att öka användningen eller förskrivningen. Var gränsen mellan saklig information och marknadsföring går är i praktiken svårt att avgöra, och osäkerheten gör att företag hellre avstår.

Följden

Resultatet blir en situation som är svår att försvara för den enskilda patienten: läkemedlet finns på ett lager några mil bort, men förskrivaren vet inte om det och har inget enkelt sätt att ta reda på det.

Eva Pettersson konstaterar att om det finns tillgängliga licensläkemedel som kan bidra till att hantera en allvarlig bristsituation, behöver vården också kunna få relevant och saklig information om det.

Vad som görs

Läkemedelsverket arbetar nu med att förtydliga vilken information som är tillåten vid brist. Myndigheten vill också göra det lättare för förskrivare att snabbt hitta uppgifter om vilka licensläkemedel som faktiskt finns i lager.

Parallellt har TLV och Läkemedelsverket ett uppdrag om att förbättra tillgången till östrogenläkemedel, bland annat genom att se över hinder för nya tillverkare att komma in på den svenska marknaden.

Det som inte löses av detta

Även om informationsproblemet löses kvarstår grundorsaken. Efterfrågan på hormonbehandling har ökat kraftigt, tillverkningen har inte hängt med, och när en beredningsform tar slut flyttas patienterna över till nästa, som då också tar slut.

Plåstren i lagret är alltså inte lösningen på bristen. De är en påminnelse om att en del av bristen är administrativ snarare än fysisk.