De flesta spår efter Sveriges första invånare är sten. Flinta slits inte, ben och trä gör det, och därför blir bilden av stenåldern lätt en bild av redskap utan människor.

Huseby klev på Orust är undantaget. Där bevarade leran också det mjuka.

Tandavtryck i björkbeck

Vid utgrävningarna på 1990-talet, i samband med ett vägbygge, hittades bitar av björkbeck med tydliga tandavtryck, berättar Bohusläns museum. De har kommit att kallas världens äldsta tuggummi, men becket tuggades inte för smakens skull. Det mjukades upp för att användas som lim och tätning, bland annat på båtar.

Det som gör fynden vetenskapligt värdefulla är just att någon stoppade dem i munnen. Saliv lämnar celler, och celler lämnar DNA.

Tre personer, för 10 000 år sedan

Doktoranden Natalija Kashuba vid Uppsala universitet lyckades få fram arvsmassa ur beckbitarna. Analysen visade tre individer, två kvinnor och en man, och gav Skandinaviens äldsta kända mänskliga DNA, rapporterar forskning.se.

Arvsmassan pekade åt två håll på en gång: mot grupper som kommit österifrån och mot grupper som kommit från kontinenten i väster. Det stämmer med bilden av att Skandinavien befolkades från mer än ett håll när isen drog sig tillbaka.

Därför är just det här svårt

Att hitta de allra första människorna i Sverige är svårt av en enkel geologisk anledning: de bodde vid stranden, och stranden har flyttat sig. Landhöjningen har lyft en del av de gamla kustlinjerna upp i skogen, medan andra ligger under vatten.

Dessutom levde grupperna rörligt och byggde inget som stod kvar. Det som blir kvar efter ett läger är en eldstad, avslag från flintslagning och, i lyckliga fall, en soptipp av ben och skal.

Vad jakten handlar om nu

Det arkeologin söker i dag är inte i första hand ännu en flintyxa. Det är daterbart organiskt material och miljöer med syrefri lera eller vattendränkta lager, där ben, trä och beck kan ha bevarats.

När sådant material dyker upp kan det berätta vilka människorna var, vad de åt, hur de färdades och varifrån de kom. Huseby klev visade att sådana platser finns, och det är den sortens plats arkeologerna letar efter härnäst.