Bilderboken slutar inte vid sexårsåldern. Den fortsätter, och den blir tjockare.
Lena Frölander-Ulfs nya bok Lysinea – den vidunderliga historien om ett fartyg är 230 sidor lång, riktar sig till läsare mellan nio och tolv och är berättad lika mycket i bild som i text, enligt förlaget Förlaget M.
Historien
Världen har svämmat över. Allt land ligger under vatten, och livet levs ombord på fartyg. Rävpojken Rusty bor i andra klass på oceanångaren Lysinea när maskinerna plötsligt stannar mitt på öppet hav.
Vattnet börjar leta sig in. Passagerarna i första klass och djuren under däck måste förhålla sig till varandra, och Rusty skickas ner genom sopnedkastet för att ta reda på vad som hänt, skriver Svenska Yle i sin recension.
Fartyget är ett fartyg, och samtidigt är det uppenbart något annat: en planet med ett klassamhälle ombord.
Tekniken
Bilderna är gjorda i skrapkartong, en teknik där det vita skrapas fram ur svart kartong. Omkring 80 procent av illustrationerna är gjorda så, resten digitalt.
Det ger en svärta som är svår att åstadkomma på andra sätt, och som passar en berättelse där vattnet stiger i ett mörkt maskinrum. Yles recensent kallar boken en av Frölander-Ulfs bästa och lyfter särskilt stämningen och den grafiska formen.
Om åldern nio till tolv
Genren är lätt att missa. En bilderbok för elvaåringar är inte en förstorad pekbok och inte heller en ungdomsroman med bilder instoppade. Den bygger på att läsaren kan läsa själv men fortfarande läser bild lika snabbt som text, och att bilden därför kan bära det som texten inte säger.
Frölander-Ulf är själv tydlig med att boken kan läsas på två nivåer. "Jag litar på att barn tar in precis så mycket som de kan och behöver", säger hon till förlaget. Den som inget vet om vad som händer med jorden läser en äventyrsberättelse om ett fartyg. Den som vet läser något annat.
Och då, menar hon, kan en bok med ett hoppfullt slut vara precis det som behövs.
