"Jag är rätt chockad." Så sammanfattade Lars Leijonborg själv beskedet att han vid 76 års ålder är tillbaka i riksdagen, rapporterar SVT.
Han kommer in på Liberalernas mandat i Malmö. Det var inte där han stod på någon lista.
Två valsedlar i samma ställ
Förklaringen ligger i vilka papper som fanns i Malmös vallokaler. Liberalerna lade ut sin nationella namnvalsedel vid sidan av den lokala Malmölistan. På den nationella listan stod Simona Mohamsson och Romina Pourmokhtari före Leijonborg.
Båda två valdes in från andra valkretsar, Mohamsson i Göteborg och Pourmokhtari i Stockholm. När de var upptagna gick Malmömandatet vidare nedåt på den lista väljarna faktiskt hade lagt i kuvertet, och där stod Leijonborg.
Simon Chrisander, etta på den lokala Malmölistan, blev därmed utan plats. "Att få representera Liberalerna i riksdagen har under en lång tid varit en dröm för mig. Jag är därför väldigt besviken", säger han till SVT, samtidigt som han kallar Leijonborg "en legend inom vårt parti".
Torkild Strandberg, Liberalernas ordförande i Skåne, konstaterar kort att väljarna bestämmer själva vilka som ska in i riksdagen och att det är svårt att ha synpunkter på det.
Mannen som kommer tillbaka
Leijonborg ledde Folkpartiet liberalerna i tio år, från 1997 till 2007, och satt i Reinfeldts regering som utbildnings- och senare högskole- och forskningsminister. Han har varit borta från rikspolitikens främsta led längre än en hel mandatperiod.
Nu återvänder han till en riksdag där drygt en tredjedel av ledamöterna aldrig suttit där förut, och till ett parti som klarade fyraprocentsspärren med liten marginal.
Varför det här är mer än en kuriositet
Fallet är en tydlig illustration av det som just nu utreds på annat håll: den svenska valsedelsordningen. Vilka namn som kommer in kan avgöras av vilka pappersbuntar ett parti väljer att distribuera i en viss valkrets, snarare än av väljarnas uttalade val mellan kandidater.
Väljaren i Malmö som tog den nationella valsedeln röstade på Liberalerna. Att den rösten i praktiken blev en röst på just Leijonborg framgick inte av handlingen i sig.
