Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige. Ändå finns det inget nationellt screeningprogram, och det är ett medvetet val.

Socialstyrelsen rekommenderar att vården inte ska erbjuda screening med enbart PSA-prov till män i åldrarna 50 till 70 år. Skälet är att nyttan inte tydligt överväger de negativa effekterna, enligt myndighetens rekommendation. Problemet heter överdiagnostik: många skulle få en cancerdiagnos för något som aldrig hade hunnit bli en allvarlig sjukdom.

Därför finns OPT ändå

Mellan "ingen screening" och "screening åt alla" har regionerna byggt en tredje väg: organiserad prostatacancertestning, OPT. Syftet är att göra testningen mer jämlik och handläggningen effektivare, skriver Regionala cancercentrum i samverkan. De två första regionerna startade 2020, och de flesta har i dag OPT i någon form.

Skillnaden mot screening är själva inbjudan. Mannen får skriftlig information om vad provet kan visa, vad det inte kan visa och vilka utredningar ett förhöjt värde leder till, och fattar sedan beslutet själv.

Alternativet, som OPT är tänkt att ersätta, är den oorganiserade testningen: den som råkar ha en påläst vårdcentral, en orolig partner eller en kollega som nyligen blivit sjuk ber om provet, medan andra aldrig hör talas om det. Det är den ojämlikheten som är hela poängen med att organisera testningen.

Vad provet faktiskt mäter

PSA är ett protein som bildas i prostatan och som mäts med ett vanligt blodprov, förklarar 1177 Vårdguiden. Värdet stiger vid cancer, men också vid godartad prostataförstoring, vid inflammation och av helt ofarliga skäl.

Ett förhöjt värde är därför inte ett besked, utan en anledning att titta vidare. I dag går vägen vanligen via magnetkameraundersökning innan det blir aktuellt att ta vävnadsprov, vilket gör att en del män slipper en provtagning de tidigare hade fått genomgå i onödan.

Den svåra biten är deltagandet

Ett erbjudande som inte når fram är inget erbjudande. Det är också där arbetet ligger nu: att formulera inbjudan så att den går att förstå utan förkunskaper, att nå män som sällan har kontakt med vården, och att göra det utan att pressa någon till ett prov de efter informationen inte vill ta.

Balansen är hårfin. Ett mer säljande brev ger fler provtagningar, men riskerar att tumma på det som är hela idén: att mannen ska ha förstått vad han tackar ja till innan han gör det.