"De kommer att trappa upp tills Natoländerna ger ett tydligt svar." Så sammanfattar den ryske analytikern Aleksandr Golts läget, enligt Nerikes Allehanda.
Bakgrunden är en rad händelser i Natos östra utkant: ryska drönare i baltiskt luftrum, nedskjutningar, vrakdelar som hamnat nära den polska gränsen, och mordbränder och sabotage i flera länder.
Vad hybridkrig betyder i praktiken
Det som beskrivs är inte ett angrepp i traditionell mening. Det är en serie händelser där varje enskild är för liten för att utlösa ett militärt svar, men där summan flyttar gränsen för vad som uppfattas som normalt.
En drönare som kränker luftrummet under några minuter, en brand i ett lager, en kabel som skadas. Varje incident går att avfärda som olyckshändelse eller att förneka, och det är själva poängen med metoden.
Varför svaret är svårt
Nato bygger på artikel 5, alltså att ett angrepp mot en medlem är ett angrepp mot alla. Men artikeln är skriven för väpnat angrepp, inte för en drönare utan avsändarmärkning eller en anlagd brand.
Det gör att alliansen hamnar i ett dilemma: reagerar den kraftfullt på varje incident riskerar den att trappa upp själv, och reagerar den inte alls förskjuts gränsen ytterligare. Golts bedömning är att det är just den osäkerheten som prövas.
Vad som inte sägs
Ett fullskaligt militärt angrepp mot ett Natoland bedöms i artikeln som osannolikt i nuläget. Det är en viktig reservation, och den bör läsas tillsammans med vem som gör bedömningen: en analytiker, inte en underrättelse- tjänst med tillgång till Kremls planering.
För svensk del är frågan konkret ändå. Sverige är Natomedlem sedan 2024, har en lång kust mot Östersjön och samma sorts infrastruktur som drabbats på annat håll: kablar, transformatorstationer, hamnar.
