Sedan den 2 augusti tillämpas resten av EU:s AI-förordning, med undantag för artikel 6.1 som skjuts till den 2 augusti 2027, enligt förordningens tillämpningstidslinje.

I det som nu börjar gälla ingår artikel 50, transparensbestämmelserna.

Vad transparenskraven går ut på

Grundtanken är enkel: en människa ska kunna veta när hon har att göra med en maskin eller med maskingenererat material.

Det innebär i praktiken tre saker. Den som interagerar med ett AI-system ska informeras om det, om det inte redan är uppenbart. AI-genererat eller AI-manipulerat innehåll ska vara märkt i ett maskinläsbart format. Och deepfakes, alltså material som utger sig för att visa verkliga personer eller händelser, ska anges som konstgjorda.

Kraven riktar sig mot den som tillhandahåller systemet och mot den som använder det, inte mot enskilda privatpersoner i deras eget bruk.

Vad som redan gällde

Förordningen fasas in i steg, och en del har varit på plats länge.

Sedan den 2 februari 2025 gäller förbuden mot vissa AI-användningar, bland annat sådana som manipulerar människor eller bygger på social poängsättning, samt kravet på AI-kunnighet hos personal.

Sedan den 2 augusti 2025 gäller reglerna för generella AI-modeller, styrningsstrukturen, och sanktionsbestämmelserna i artiklarna 99 och 100.

Det är alltså inte så att sanktionerna införs nu. De har funnits sedan i fjol och gäller från och med nu även de skyldigheter som just trätt i kraft.

Varför just detta datum spelar roll för svenska verksamheter

För ett företag som använder AI i marknadsföring, kundtjänst eller innehållsproduktion är det här det datum då det abstrakta blir konkret.

En kundtjänstbot måste tala om vad den är. Bilder eller texter som genererats med AI och publiceras ska kunna identifieras som sådana. Och en reklamfilm med en syntetisk röst eller ett syntetiskt ansikte hamnar inom deepfake-bestämmelsen.

Det som avgör hur betungande det blir är dokumentationen. Kravet på maskinläsbar märkning betyder att det inte räcker med en rad i en bildtext, utan att metadata ska följa med filen.

Det som fortfarande är oklart

Två saker är värda att vänta på.

Det ena är tillsynen: vilken svensk myndighet som prövar efterlevnaden i praktiken, och hur strängt kravet på maskinläsbarhet kommer att tolkas för vanligt redaktionellt och kommersiellt innehåll.

Det andra är artikel 6.1, som gäller klassificeringen av vissa högrisksystem och först nu fått sitt slutliga datum. Där har verksamheter ytterligare ett år på sig.