Det första nya kärnkraftverket i Sverige startar i mitten av 2030-talet. Det svarade energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) under SVT:s utfrågning, rapporterar Corren.

"I mitten på 2030-talet, och jag är väldigt glad", sa hon.

Busch har tidigare hållit linjen att ny kärnkraft ska byggas utan statliga pengar. Regeringen har samtidigt förberett för statliga kostnader i storleksordningen hundratals miljarder kronor, i form av lån och en elprisgaranti på 400 miljarder. Om den summan säger ministern: "Det är väldigt mycket pengar."

Vad ett löfte om 2035 innehåller

Tio år låter som lång tid, men i kärnkraftssammanhang är det kort.

Innan första betongen gjuts krävs tillståndsprövning enligt både miljöbalken och kärntekniklagen, en godkänd reaktordesign, en färdig finansieringslösning och en leverantör med ledig kapacitet. Först därefter börjar bygget, som i sig tar många år.

Internationella jämförelser talar sitt tydliga språk. Finlands Olkiluoto 3 blev över tio år försenad, och de brittiska och franska projekten från samma reaktorgeneration har följt samma mönster.

Frågan om vem som betalar

Motsättningen i beskedet är den mellan "utan statliga pengar" och en elprisgaranti på 400 miljarder kronor.

En elprisgaranti är inte en utgift i budgeten den dag den ställs ut. Den innebär att staten lovar att betala mellanskillnaden om marknadspriset på el blir lägre än vad producenten behöver för att gå ihop.

Skulle elpriset bli högt kostar garantin ingenting. Blir det lågt, vilket i ett system med mycket vind- och solkraft är fullt möjligt, faller kostnaden på staten. Garantin är alltså inte gratis, den är villkorad, och risken ligger hos skattebetalaren.

Elva dagar kvar

Utfrågningen ligger i valrörelsens slutskede, och kärnkraften är en av de tydligaste skiljelinjerna mellan blocken.

Det gör tidsangivelsen politiskt användbar och samtidigt svår att pröva. Den som lovar något till mitten av 2030-talet lovar något som ingen väljare kan kontrollera förrän efter tre val till.

Vad vi inte skriver ut

Vilka reaktorer det gäller och var de ska stå framgår inte av den källa vi läst, och vi anger inga platser.

Vi återger inte heller Strålsäkerhetsmyndighetens tidigare bedömningar av tillståndsprocessens längd i den här texten. Det material vi hittat om det är flera år gammalt, och en gammal bedömning är inte ett svar på dagens besked.