Mellan 1 500 och 2 000 fartyg från olika världsdelar ligger stilla i Hormuzsundet sedan Iran blockerat sjöfarten. Marinbiologen Tom Arnbom varnar för följderna, rapporterar SVT.
"Skadan är redan skedd, de här fartygen kommer släppa av arterna i nya hamnar världen över", säger han i Morgonstudion.
"Kostnaden kommer sen, och det är vi som kommer behöva betala för det."
De arter som nämns är havsborstmaskar och havstulpaner.
Varför stillaliggande är problemet
Mekanismen är enkel och underskattad.
Ett fartyg i fart har ett vattenflöde längs skrovet som gör det svårt för larver att fästa. Ett fartyg som ligger stilla i varmt vatten i veckor är däremot ett perfekt underlag. Havstulpaner och maskar som sätter sig då sitter kvar, och när fartyget går vidare följer de med.
Det som gör situationen ovanlig är koncentrationen. Fartyg från alla världsdelar ligger samlade på samma plats samtidigt, i ett varmt hav med hög artrikedom. Det som normalt skulle vara enskilda överföringar blir en gemensam blandning som sedan sprids i alla riktningar.
Det är det Arnbom kallar ett superspridarevent.
Varför det kostar pengar
Påväxt på skrov är i sig ett ekonomiskt problem, eftersom det ökar friktionen och därmed bränsleförbrukningen.
Den större kostnaden ligger i vad arterna gör när de kommer fram. Havstulpaner sätter igen kylvattenintag i industrier och kraftverk, växer på bryggor, bojar och kajer, och konkurrerar ut inhemska arter på hårda bottnar.
Till skillnad från ett oljeutsläpp går det inte att sanera. En art som etablerat sig i en ny hamn stannar där.
Vad det betyder för Sverige
Sverige löper enligt SVT ingen direkt risk, men kan påverkas indirekt via andra hamnar.
Logiken är att fartygen från Hormuz sällan går direkt hit, men att arterna kan ta ett eller två steg via medelhavshamnar eller nordeuropeiska hamnar innan de når svenskt vatten. Östersjöns låga salthalt är samtidigt ett naturligt hinder som gör att många marina arter inte klarar sig här.
Det gör att den svenska risken främst gäller västkusten.
Det som är osäkert
Hur många arter som faktiskt följer med, och vilka som lyckas etablera sig, går inte att veta i förväg. Merparten av alla introducerade arter dör ut, men de få som klarar sig kan bli mycket kostsamma.
Hur länge blockaden består är den avgörande faktorn: ju längre fartygen ligger stilla, desto mer hinner växa fast.



