Joachim Posener, huvudmannen bakom Trustorhärvan, medverkar i Netflix-dokumentären "Trustorhärvan" som släpptes på onsdagen. Regissör är Karin af Klintberg, rapporterar SVT Kultur.

Ur investmentbolaget Trustor AB fördes omkring 620 miljoner kronor 1997.

"Jag kan stå för vad jag har gjort", säger Posener.

Han säger också: "Om jag inte hade gjort Trustoraffären skulle jag inte vara gift med den kvinnan jag är gift med."

De två citaten drar åt olika håll

Det första är ett ansvarstagande, åtminstone till formen. Det andra är något annat.

Att beskriva den affär som tömde ett börsnoterat bolag på 620 miljoner kronor som förutsättningen för det egna äktenskapet är att placera händelsen i sin egen livsberättelse i stället för i de drabbades. Aktieägarna förekommer inte i den meningen.

Det är just den typen av utsaga som gör dokumentären intressant och samtidigt problematisk, och som Karin af Klintberg själv beskrev när Dagens Blad skrev om produktionen i måndags: att det inte är hennes uppgift att döma, utan att låta dem visa upp sig själva.

Metodens pris

Vi konstaterade då att den hållningen är svårare än den låter, och att risken är att medverkande använder utrymmet till att skriva om sin egen historia.

Ett av dagens citat är ett exempel på precis det. Frågan är om filmen låter det stå oemotsagt eller om den sätter det i sammanhang. Det avgör om resultatet blir en granskning eller en plattform.

Samtidigt är det svårt att komma åt den sortens självbild på något annat sätt. En dom beskriver vad som hände, inte hur den dömde tänker om det trettio år senare.

Varför Trustor fortfarande betyder något

Härvan är ett av få svenska ekobrottsfall som fastnat i det allmänna medvetandet, och skälet är upplägget: bolaget köptes med sina egna pengar, med en brittisk lord som ansikte utåt.

Konstruktionen avslöjade att kontrollfunktionerna inte klarade av att stoppa något som i efterhand framstår som uppenbart. Det är därför fallet fortfarande används i utbildningar om bolagsstyrning.

Kritiken

Dokumentären möts inte av samstämmigt beröm. Bland dem som granskade härvan när den var aktuell finns invändningen att produktionen gullar med brottslingar, en kritik som SVT rapporterat om separat. Den invändningen är i sak densamma som frågan ovan: var går gränsen mellan att låta någon tala och att ge någon en scen.