Få personer har följt svenska skolresultat så länge som Andreas Schleicher, chef för OECD:s utbildningsavdelning och mannen bakom Pisamätningarna. När han nu kommenterar det svenska raset gör han det med en tydlig diagnos: "Digitaliseringen har bara kastats på skolan, utan eftertanke", säger han till TT.
Bedrövad, inte förvånad
Bakgrunden är Pisaresultatet som presenterades tidigare i veckan, där svenska 15-åringar tappade 21 poäng i läsförståelse och hamnade på sin lägsta nivå under mätningens 25 år, vilket Dagens Blad rapporterade om i tisdags. Schleicher beskriver sig som bedrövad men inte förvånad, enligt TT. Läsförmågan hos tonåringar har fallit i stora delar av OECD under senare år, och Sverige följer mönstret snarare än bryter det.
Förklaringarna han pekar på är flera och samverkande: läsning som allt mer sker på skärm, mobiltelefoner som stör koncentrationen, och pandemins effekter på undervisningen.
Skärmen ersätter inte läraren
Schleichers viktigaste budskap gäller inte tekniken i sig utan hur den införts. Skärmar kan enligt honom aldrig ersätta lärarens vägledning, och det är där han menar att många skolsystem, inklusive det svenska, tappat fotfästet. Digitala verktyg har rullats ut brett utan att någon på allvar frågat vad de skulle bidra med i klassrummet.
Att vända utvecklingen kräver enligt Schleicher "ett fullständigt omtag". Formuleringen är ovanligt skarp för en internationell tjänsteman, och den träffar en svensk skoldebatt som redan svängt: den skärmfria skola som för några år sedan var en udda idé är i dag regeringspolitik, med statliga pengar till tryckta läromedel och restriktioner mot mobiler.
Frågan som återstår
Att skärmar ska bort från de lägre årskurserna råder det nu bred politisk enighet om. Det Schleicher tillför är påminnelsen om vad som ska ersätta dem. En skola med färre skärmar men lika stor lärarbrist och lika stora skillnader mellan elever kommer inte att lyfta i Pisa, och OECD:s egna analyser pekar sedan länge på att det är kvaliteten i undervisningen, inte utrustningen, som skiljer de bästa systemen från de övriga.
Det är också där valrörelsens skoldebatt varit som tunnast. Partierna har tävlat om hårdast mobilförbud och flest läroböcker, medan frågan om hur man får fler att vilja bli och förbli lärare hamnat i skymundan. Pisachefens omtag börjar, om man läser honom rätt, i det klassrummet snarare än i förrådet med surfplattor.
