Den amerikanska jazzsångerskan Cassandra Wilson är död, 70 år gammal. Beskedet kommer från AP, rapporterar SVT Kultur.
Hon hade en karriär på ett halvsekel och en repertoar som blandade jazz med rootsmusik och rhythm and blues. Genombrottsalbumet "New Moon Daughter" från 1996 gav henne en Grammy, och "Belly of the Sun" från 2002 blev hyllat. Hon uppträdde ofta i Sverige, bland annat på Stockholm Jazz Festival.
"Cassandra Wilson bar med sig Mississippis sound, känsla och historia vart än hennes musik tog henne", säger John Horhn, borgmästare i Jackson.
Rösten
Det som gjorde henne omedelbart igenkännbar var läget. En kontraalt så mörk att den ligger där mansröster brukar ligga, och en frasering som hellre drog ut på tiden än fyllde den.
Hon sjöng under takten, inte på den. Det är en svår sak att göra utan att låta slö, och den fungerar bara om sångaren har full kontroll på var slaget egentligen ligger.
Resultatet var ett tonfall som lät som om hon berättade något i förtroende snarare än framförde det.
Vad hon gjorde med materialet
Wilsons stora insats var repertoaren. Hon behandlade en bluesstandard, en countrylåt och en rocklåt som samma sorts material, och lyfte in dem i jazzen utan att göra dem till pastischer.
Det förutsätter en tolkning av vad jazz är: inte en samling låtar utan ett sätt att behandla dem. Den hållningen var inte självklar när hon slog igenom på nittiotalet, i en tid då mycket av jazzens etablissemang såg tillbaka mot standardrepertoaren.
Hon gjorde alltså två saker samtidigt. Hon breddade vad en jazzsångare fick sjunga, och hon gjorde det utan att lämna genren.
Sverige
Att hon återkom till svenska scener genom åren är inte bara en trivialitet i en minnestext. Svensk jazzpublik hörde henne under hela hennes utveckling, från nittiotalets genombrott och framåt.
Dödsorsaken har inte uppgetts.
