Den 1 november införs anmälningsplikt för vattkoppor och RS-virusinfektion. Vårdgivare ska då anmäla bekräftade fall till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten, rapporterar SVT.

Beslutet har fattats av regeringen genom en ändring i smittskyddsförordningen. Syftet är enligt Folkhälsomyndigheten att förbättra smittskyddsarbetet genom stärkt övervakning och uppföljning av sjukdomarna.

Vad det betyder för dig som patient

Ingenting förändras i vården du får. Du behöver inte anmäla något själv, och anmälan innebär inte att du blir kontaktad av en myndighet.

Det som ändras är att vården rapporterar in konstaterade fall, så att myndigheten kan följa hur sjukdomarna sprids över landet och över säsongen. Det är statistik och lägesbild, inte smittspårning av enskilda i den bemärkelse som gäller för exempelvis tuberkulos.

Anmälningsplikten gäller bekräftade fall. Det innebär i praktiken att den som har vattkoppor och stannar hemma utan att söka vård inte syns i statistiken alls.

Varför just de här två

RS-virus är den vanligaste orsaken till att spädbarn läggs in på sjukhus för luftvägsinfektion. Säsongen kommer varje vinter, men styrkan varierar kraftigt mellan åren, och vården behöver veta i förväg när vågen är på väg för att kunna bemanna barnavdelningarna.

Vattkoppor är för de flesta barn en ofarlig sjukdom som går över av sig själv. Den kan däremot bli allvarlig för nyfödda, gravida och personer med nedsatt immunförsvar, och den ger komplikationer i en liten andel av fallen.

Båda är alltså sjukdomar där det stora antalet fall är harmlöst men där sjukvårdsbelastningen är betydande, och där ingen hittills haft en nationell bild av hur många fallen faktiskt är.

Vad övervakningen ska användas till

Anmälningsplikt är i sig ingen åtgärd mot smitta. Den ger underlag.

Underlaget blir intressant först i kombination med vad som görs med det: när en RS-våg kan förutses några veckor i förväg går det att planera vårdplatser, och när det finns en baslinje för vattkoppor går det att mäta effekten av vaccinationsinsatser mot samma sjukdom.

Det är den andra delen som gör tidpunkten logisk. En förändring i vaccinationspolitiken är svår att utvärdera om ingen vet hur många som blev sjuka innan den infördes.

Detta är inte klarlagt

Hur uppgifterna ska rapporteras rent tekniskt, och om sjukvården får någon ersättning för det ökade administrativa arbetet, framgår inte av den källa vi läst.