Risken att drabbas av stroke är fem till sex gånger högre för den som har förmaksflimmer, oberoende av andra riskfaktorer. Det konstaterar Hjärt-Lungfonden, som beskriver flimret som den vanligaste orsaken till blodpropp i hjärnan.

Problemet är att det ofta går obemärkt. Ungefär en tredjedel av dem som har förmaksflimmer har inga symtom alls.

Vad som händer i hjärtat

Vid förmaksflimmer slår hjärtats förmak oregelbundet och ofta snabbt, i stället för i den jämna takt som ska föregå kammarnas sammandragning. Pumpningen blir mindre effektiv, och blodet rör sig långsammare i vissa delar av förmaket.

Där ligger risken. Blod som blir stillastående kan bilda en propp, och en propp som följer med blodströmmen ut kan fastna i ett av hjärnans kärl. Det är den mekanismen som gör flimret till en strokerisk snarare än enbart ett obehag.

Tecknen att vara uppmärksam på

Vanliga symtom är kraftiga och snabba hjärtslag, oregelbunden puls, andfåddhet, svaghet och trötthet. Vissa upplever också yrsel, svettningar och illamående.

Det praktiska rådet följer av att pulsen är det som faktiskt går att känna själv. En puls som är oregelbunden, som hoppar över slag eller går påtagligt snabbt i vila, är ett skäl att söka vård för en kontroll.

Eftersom en tredjedel inte har några symtom är det också vid rutinkontroller mycket upptäcks, exempelvis när blodtrycket mäts av annan anledning.

Så utreds det

Diagnosen ställs med EKG, alltså hjärtfilm, enligt 1177 Vårdguiden. Eftersom flimret kan komma och gå räcker det inte alltid med en enstaka undersökning på mottagningen, och då används längre registrering under ett eller flera dygn.

Utredningen kompletteras vanligen med blodprover och ibland ultraljud av hjärtat, för att se om det finns någon bakomliggande orsak.

Behandlingen som gör skillnad

Den viktigaste åtgärden mot just strokerisken är blodförtunnande läkemedel. De minskar risken för stroke med mellan 65 och 70 procent, enligt Hjärt-Lungfonden, som samtidigt understryker att effekten förutsätter att medicineringen följs som den ska.

Utöver det finns behandlingar som riktar sig mot själva rytmen, både läkemedel och ingrepp. Vilken väg som väljs beror på symtom, ålder och övriga sjukdomar, och är en fråga för behandlande läkare.

AKUT-testet

Vid misstänkt stroke är tiden avgörande, och testet finns till för att göra bedömningen enkel för vem som helst:

A som i ansikte. Be personen le. Hänger ena mungipan?

K som i kroppsdel. Be personen lyfta båda armarna. Sjunker den ena?

U som i uttal. Be personen säga en enkel mening. Låter talet sluddrigt, eller kommer orden fel?

T som i tid. Varje minut räknas. Ju tidigare behandling sätts in, desto mindre hjärnvävnad hinner skadas.

Vid misstanke om stroke, ring 112 omedelbart. Vänta inte på att symtomen ska gå över, och kör inte själv till akuten: ambulansen kan förvarna sjukhuset så att undersökning och behandling kan börja direkt vid framkomsten.