Gonorrén ökar i Sverige, och den blir svårare att behandla. Under 2025 rapporterades 4 268 fall, vilket motsvarar 40 fall per 100 000 invånare. Hittills i år ligger siffran på 2 601 fall. Antalet har mer än fördubblats sedan 2016, rapporterar SVT Nyheter.
Den oroande delen är inte volymen utan resistensen. Nio fall av ceftriaxonresistent gonorré rapporterades under 2025, och de visar tecken på inhemsk smittspridning. Europas smittskyddsmyndighet pekar ut Sverige som ett särskilt bekymmersamt land i frågan.
Varför just ceftriaxon är den siffra som räknas
Gonorré har under decennier betat av behandling efter behandling. Bakterien har blivit resistent mot penicillin, mot tetracykliner och mot flera andra grupper, och varje gång har vården fått byta till nästa medel i ledet.
Ceftriaxon är det som återstår som förstahandsbehandling. Nio fall är i sig ett litet antal, men de betyder att den sista breda dörren står på glänt. Tecken på inhemsk smittspridning är i sammanhanget viktigare än antalet: så länge resistenta stammar bara importeras går de att spåra och stoppa, medan spridning inom landet innebär att de cirkulerar av egen kraft.
Vad som prövas nu
Zoliflodacin tillhör en ny klass av antibiotika och testas mot de resistenta stammarna. Att medlet är nytt i grunden, och inte en variant av något befintligt, är hela poängen: bakterier som utvecklat motståndskraft mot en verkningsmekanism är inte automatiskt skyddade mot en annan.
Parallellt prövas flera andra spår, enligt Fredrik Almqvist, professor i organisk kemi vid Umeå universitet. Ett är att avväpna bakterien i stället för att döda den, alltså att blockera dess förmåga att infektera. Ett annat är bakteriofager, virus som angriper en bestämd bakterieart. Ett tredje är kombinationsbehandlingar som slår mot flera mekanismer samtidigt.
"Framför allt är jag hoppfull på att det är otroligt mycket bra forskning som pågår", säger Almqvist.
Han dämpar samtidigt förväntningarna: det kommer aldrig att bli som man trodde på 80-talet, alltså ett läge där antalet alternativ är så stort att frågan kan läggas åt sidan.
Marknadsproblemet bakom bristen
En sak i sammanhanget förklarar varför det tagit så lång tid att få fram nya antibiotika, och den är ekonomisk snarare än vetenskaplig.
Ett nytt antibiotikum måste användas sparsamt för att behålla sin verkan. Det innebär att ett läkemedelsbolag som lyckas ta fram ett verksamt medel belönas med instruktionen att sälja så lite av det som möjligt. Ingen annan läkemedelskategori fungerar så, och det är därför antibiotika aldrig blir de storsäljare som finansierar utveckling i andra terapiområden.
Följden är att området i hög grad drivs av akademisk forskning och offentligt finansierade samarbeten, inte av kommersiella satsningar.
Det som fungerar under tiden
Fram till dess att ett nytt medel finns i vården är verktygen de gamla: testning, kontaktspårning och kondom.
Testning är det som gör mest skillnad, eftersom gonorré ofta ger få eller inga symtom och därmed sprids av personer som inte vet om att de är smittade. Provtagning är kostnadsfri inom smittskyddslagen, och den som haft oskyddat sex med en ny partner har därför inget praktiskt skäl att avstå.
