Hon kallas Christina och vill vara anonym för att slippa uppmärksamhet. 2020 genomgick hon Nordens första dubbla handtransplantation, på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Det rapporterar SVT.
Operationen tog 18 timmar. Sexton kirurger deltog. Händerna kom från en nyligen avliden kvinna i ungefär samma ålder.
Vad hon fått och inte fått
Det mest slående i berättelsen är hur den inte liknar en mirakelhistoria.
Christina behöver fortfarande daglig hjälp av sin man med proteser och att duscha, alltså samma hjälp som före operationen. Det som tillkommit är känsel.
"Jag kan känna mina barnbarn, det är jätteviktigt", säger hon.
Priset
En transplantation av det här slaget kräver immundämpande läkemedel livet ut. De ökar risken för cancer och diabetes, och den förväntade livslängden förkortas med flera år.
Det är den avvägning som gör handtransplantationer medicinetiskt svårare än de flesta andra. Kirurgen Per Fredrikson formulerar kärnan: "Den här patienten är medicinskt frisk innan, men hon saknar ett par händer."
Till skillnad från en hjärt- eller njurtransplantation räddar ingreppet alltså inget liv. Det byter livskvalitet mot livslängd, och den bytesaffären kan bara patienten själv göra.
Att kunna känna
Att känseln nämns före greppförmågan är inte en tillfällighet. Händer är ett av kroppens tätaste sinnesorgan, och att känna är i praktiken deras viktigaste uppgift efter att hålla.
En protes kan lyfta en kaffekopp. Den kan inte känna ett barnbarns hand, och det är den skillnaden hela ingreppet handlar om.
