Island håller på lördagen folkomröstning om landet ska återuppta förhandlingarna om EU-medlemskap. Omröstningen är rådgivande, och röstberättigade är de som får rösta i alting- och presidentval, enligt myndigheternas information. Förtidsröstningen inleddes redan i slutet av juli.

Det är alltså inte medlemskapet i sig som avgörs, utan om Island ska sätta sig vid förhandlingsbordet igen.

Jämnare än någonsin

Utgången är genuint oviss. "Det är det tightaste lopp jag har sett i isländsk politik", säger statsvetaren Eiríkur Bergmann till Nerikes Allehanda.

Mätningar dagarna före valet gav ja-sidan ett övertag på ett par procentenheter, vilket ligger inom felmarginalen. Under sommaren har försprånget krympt, vilket är ett vanligt mönster i folkomröstningar: när frågan blir konkret vinner ofta status quo mark.

Ansökan som kom med kraschen

Bakgrunden går tillbaka till 2008. När Islands tre största banker föll inom loppet av en vecka rasade valutan och landet hamnade i en av de djupaste ekonomiska kriserna någon västlig ekonomi upplevt i modern tid.

Året därpå lämnade Island in en EU-ansökan, och förhandlingar inleddes 2010. De körde fast när de nådde fisket, och efter regeringsskiftet 2013 lades processen på is och drogs så småningom tillbaka.

Nu har frågan tagits upp igen av en regering som är mer öppen för medlemskap, i ett säkerhetspolitiskt läge som ser helt annorlunda ut än för ett decennium sedan.

Fisket avgör allt

Om en enda fråga avgör folkomröstningen är det fisket. Fiske och fiskberedning är fortfarande en bärande del av islandsk ekonomi, och EU:s gemensamma fiskeripolitik innebär att kvoter fastställs på unionsnivå.

Nej-sidan menar att det skulle innebära att beslut om Islands viktigaste naturresurs flyttas till Bryssel, och att andra länders fartyg på sikt får tillträde till isländska vatten. Ja-sidan invänder att Island i förhandlingar skulle kunna få undantag och särlösningar för sin ekonomiska zon, ungefär som andra medlemsländer förhandlat fram anpassningar för sina särskilda förhållanden.

Något färdigt svar på den frågan finns inte, av det enkla skälet att förhandlingarna aldrig kom dit förra gången.

Kronan eller euron

Den andra stora frågan är valutan. Medlemskap innebär på sikt ett åtagande att införa euron, och där går argumenten åt båda håll.

För ja-sidan handlar det om stabilitet: en liten, öppen ekonomi med egen valuta är sårbar för svängningar, och Island har haft både hög inflation och höga räntor under lång tid. För nej-sidan handlar det om handlingsfrihet: den flytande kronan var ett av de verktyg som gjorde att landet tog sig ur krisen efter 2008 snabbare än många väntat.

Vad som händer sedan

Ett ja innebär inte medlemskap, utan att förhandlingar återupptas, med samma svåra kapitel kvar att lösa. Vägen till ett faktiskt medlemskap skulle mätas i år, och sannolikt avslutas med ytterligare en folkomröstning om det färdiga avtalet.

Ett nej innebär att Island fortsätter som i dag, med tillgång till EU:s inre marknad genom EES-avtalet men utan plats vid bordet där reglerna skrivs.

Eftersom omröstningen formellt bara är rådgivande blir det till sist alltinget som avgör. Men ett tydligt utslag i endera riktningen är svårt för en regering att bortse från, och ett mycket jämnt resultat gör frågan levande oavsett vilken sida som vinner.