Tre veckor innan svenskarna går till valurnorna är det värt att påminna sig om att demokratins uppfinnare tyckte att val var en dålig idé.

I antikens Aten fördelades omkring 1 200 politiska uppdrag om året genom lottning, i en stenanordning som kallades kleroterion. Nu har forskare, bland dem arkeologen Liliane Lopez-Rabatel, tillsammans med en skulptör återskapat maskinen, rapporterar SVT Vetenskap.

Varför inte val

Historikern Paul Cartledge sammanfattar den atenska hållningen: "Val betraktades av demokraterna som oligarki, för det gynnade kända, rika personer."

Resonemanget är obekvämt begripligt. Den som ska vinna ett val behöver synas, och den som ska synas behöver antingen pengar, ett namn eller båda. Lottning eliminerar den fördelen helt: den som blir uttagen har inte kampanjat, är ingen skyldig något och kan inte köpa sin plats.

Det var också ett skydd mot korruption i en mer handfast mening. Den som vill muta sig till makt måste veta vem som ska mutas, och i ett system där uppdragen lottas fram vet ingen det i förväg.

Offentligheten var hela poängen

Lottningen gjordes inför de närvarande, och det är där maskinen kommer in.

En kleroterion är i grunden en stenplatta med rader av skåror där medborgarnas namnbrickor placerades, och ett rör i vilket svarta och vita kulor släpptes ned. Kulornas ordning avgjorde vilka rader som togs ut. Konstruktionen gör det möjligt för alla i rummet att se att ingen manipulerat något, utan att någon behöver lita på den som sköter proceduren.

Det är samma princip som gör att svenska röster räknas öppet i vallokalen och att vem som helst får stå och titta på. Tekniken har bytts ut, men kravet är detsamma: en procedur som går att kontrollera med egna ögon.

Vilka som räknades som medborgare

Kleisthenes delade in atenarna i tio stammar för att skapa en jämnare representation, enligt SVT:s genomgång.

Det bör sägas rakt ut vad den representationen omfattade. Kvinnor, slavar och personer födda utanför Aten var uteslutna från det politiska livet. Den grupp som lottades bland var en minoritet av befolkningen, och systemets rättvisa gällde bara inom den gruppen.

Det gör inte metoden ointressant, men det gör den obrukbar som förebild rakt av.

Lottning i dag

Idén är inte död. Medborgarråd där deltagarna lottas fram ur befolkningen har använts i Irland, Frankrike och på flera håll i Norden för att bereda frågor som partierna haft svårt att hantera, som abortlagstiftning och klimatåtgärder.

Argumentet är detsamma som i Aten: en lottad grupp liknar befolkningen, medan en vald församling liknar dem som är bra på att bli valda.

Skillnaden är att dagens medborgarråd föreslår, medan de valda beslutar. Atenarna lät lotten avgöra på riktigt, och det är den skillnaden som gör den återskapade maskinen till något mer än ett museiföremål.