Tre nya bilderböcker för de yngsta har vatten som gemensam nämnare, och de tre hanterar det på var sitt sätt, enligt recensenten Jonna Fries i Borås Tidning.

Havet

Sara Villius text och Henning Trollbäcks bilder, utgiven på Rabén & Sjögren, får fyra av fem i betyg och är avsedd från noll år.

Fries beskriver boken som poetisk och lyfter fram illustrationernas kantiga, överlappande former och mjuka färger med naivistiska drag. Hon kallar den en vacker bok om livets hemligheter, både meditativ och spännande.

Frank och Fia badar

Caroline Bruce har skrivit, Ingela P Arrhenius har illustrerat, och boken ges ut av Alfabeta. Betyget är tre av fem, också den från noll år.

Berättelsen handlar om förväntan och förberedelse inför ett strandbesök. Fries menar att Bruce fångar figurernas oro med stark närvaro, och att Arrhenius glada färger och mjuka, tydliga färgfält fungerar väl mot texten.

Monstersjön

Leo Timmers står för både text och bild, i översättning av Joakim Sundström, utgiven av Berghs. Tre av fem, och riktad till något äldre barn från tre år.

Här möter fågelvänner sin rädsla för ett sjömonster. Recensenten kallar den visuella lösningen ganska genialisk och underhållande, och pekar särskilt på hur den förskjutna vattenlinjen förmedlar ökande djup.

Varför vatten fungerar i bilderboken

Att tre höstaktuella titlar landar i samma motiv är ingen tillfällighet, och det handlar om mer än att böckerna ges ut efter en sommar.

Vatten är en av få miljöer som samtidigt är vardaglig och gränslös för ett litet barn. Badkaret och havet är samma ämne i olika skala, och det gör att en bok kan röra sig mellan det trygga och det okända utan att byta scen.

Det ger också bilderboken något den behöver: en naturlig plats för rädsla. Ett litet barn får sällan öva på att vara rädd i berättelser som annars ska vara snälla, och en sjö med ett monster i, eller ett hav som är för stort, är ett sätt att göra det med en vuxen bredvid.

Om betygen

Att den poetiska boken får högst betyg och de mer handlingsdrivna något lägre är ett återkommande mönster i vuxenskriven kritik av barnböcker, och det är värt att hålla i minnet vid disken på biblioteket.

Barn i den här åldern läser inte ensamma. Den bok som fungerar bäst är ofta den som den vuxna orkar läsa fyrtio gånger, och där är rytm och bild viktigare än originalitet. Betyget säger något om boken. Vad som fungerar hemma avgörs vid sängkanten.