Det som träffar månen på onsdagsmorgonen är varken en meteorit eller en sond, utan en tom bränsletank. Det övre steget från den Falcon 9-raket som i januari 2025 sköt upp två kommersiella månlandare har drivit runt i jord-månsystemet sedan dess, och beräknas nu slå ned på månens framsida.

Klockslag och plats är räknade i förväg

Nedslaget väntas den 5 augusti klockan 06.34 UTC, alltså strax efter halv nio på morgonen svensk tid. Träffpunkten ligger nära kratern Einstein på månens västra kant, enligt de banberäkningar Bill Gray publicerat. Gray, som utvecklar programvara för banbestämning, upptäckte kollisionskursen i september 2025 när hans program analyserade observationer av det drivande objektet.

Att både tidpunkt och koordinater är kända i förväg är det ovanliga. Månen träffas ständigt av naturliga kroppar, men de dyker upp utan förvarning. Här har astronomer kunnat rikta in instrument i god tid.

Ett steg som blev kvar

Raketsteget sköts upp den 15 januari 2025 med uppdraget att skicka i väg landarna Blue Ghost och Hakuto-R Mission 2 mot månen. När lasten var levererad hade steget varken bränsle nog att styras ned i jordens atmosfär eller att lämna jordens närhet. Det blev kvar i en långsträckt bana där dragningskraften från jorden och månen, plus trycket från solstrålningen, långsamt förändrade färdvägen.

Steget väger omkring 4 900 kilo och är ungefär lika högt som ett femvåningshus. Det träffar med 2,43 kilometer i sekunden, vilket motsvarar cirka 8 700 kilometer i timmen, uppger SVT med hänvisning till nyhetsbyrån AP.

Vad som händer vid nedslaget

Något eldklot att se med blotta ögat blir det inte. Nästan hela rörelseenergin går åt till att gräva ur månens yta. Kratern beräknas bli ungefär 17 meter i diameter, och nedslaget väntas kasta upp ett moln av damm och stenfragment.

Jämförelsen som brukar göras är händelsen 2022, då en del av en kinesisk farkost slog ned på månen och till mångas förvåning lämnade två kratrar bredvid varandra i stället för en. Det resultatet är fortfarande omdiskuterat, och en del av intresset för onsdagens nedslag handlar om att se om ett objekt med känd massa och känd hastighet ger den kraterstorlek modellerna förutsäger.

Skrotet i månbanan

Händelsen sätter också fingret på en fråga som blivit mer aktuell i takt med att uppskjutningarna blir fler: vad som händer med de raketsteg som lämnas kvar i höga banor. De faller inte ned i atmosfären och brinner upp, och de följs inte lika systematiskt som satelliterna i låg omloppsbana. Att det är en enskild banberäknare som upptäcker vart ett uttjänt steg är på väg, snarare än den som sköt upp det, säger en del om hur bokföringen fungerar.

För månens del är ett 17 meter brett hål försumbart bredvid de miljarder år av naturliga nedslag som format ytan. Frågan är snarare hur många fler som är på väg dit utan att någon räknat på saken.