Föreställningen är välbekant: den äldre som blivit ensam, som mist sin partner, och som börjar dricka. En ny studie pekar åt motsatt håll, rapporterar Nerikes Allehanda.

"Det är inte äldre som blivit ensamma som har störst risk för skadlig alkoholkonsumtion. Tvärtom är riskfyllt drickande vanligare bland äldre som lever i parrelationer", heter det om resultatet.

Studien har gjorts av forskare vid Umeå universitet, Högskolan på Åland och Åbo Akademi, och gäller åldersgruppen 65 till 85 år.

"Det är många som blivit förvånade över resultatet", säger forskaren Erika Boman.

Samband, inte orsak

Det viktigaste att hålla i minnet är vad en sådan här studie kan och inte kan visa.

Att riskbruk är vanligare bland äldre i parrelation betyder inte att parrelationen orsakar drickandet. Sambandet kan gå åt andra hållet, eller bero på något tredje: ekonomi, hälsa, hur ofta man umgås med andra, vilka vanor man burit med sig genom livet.

Vi skriver därför konsekvent att det hänger samman, inte att det leder till.

Varför resultatet ändå är rimligt

Det finns en enkel mekanism som gör fyndet mindre överraskande än det låter, även om studien inte prövar den.

Att dricka hemma på kvällen är i hög grad en social vana, och en vana som två personer upprätthåller åt varandra. Ett glas vin till maten varje dag är lättare att göra till rutin när någon annan häller upp det andra glaset. Den som lever ensam har inte samma dagliga tillfälle.

Det förklarar också varför bilden av den ensamme äldre som dricker sitter så djupt: den handlar om en föreställning om sorg, medan studien handlar om vardagsvanor.

Det som inte framgår

Vår källa anger varken antalet deltagare, hur riskbruk definierats i studien, vilka siffror som skiljer grupperna åt, eller i vilken vetenskaplig tidskrift arbetet publicerats.

Det är väsentliga uppgifter. Var gränsen för riskbruk dras avgör hur stor andel som hamnar över den, och utan den definitionen går resultatets storlek inte att bedöma. Vi redovisar därför inga tal.

Varför gruppen är svår att nå

Alkoholvanor hos äldre är ett område där vården historiskt frågat mindre än den borde.

Symtomen på hög konsumtion, fall, yrsel, sömnproblem, minnessvårigheter, överlappar med det som annars tillskrivs åldrandet självt, och en läkare som möter en pigg 72-åring med god ekonomi frågar mer sällan om alkohol än vid ett besök av en yngre patient.

Om studien har rätt i att riskbruket finns där man minst väntar sig det, är det ytterligare ett skäl att fråga rutinmässigt i stället för selektivt.

Vi återkommer när studien finns tillgänglig i sin helhet.