Regeringen har presenterat en nationell strategi mot våld mot barn, och med den en nollvision. Det övergripande målet är att varje barn ska få växa upp fritt från våld, enligt regeringens pressmeddelande. Bakom strategin står socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M), socialminister Jakob Forssmed (KD) och jämställdhetsminister Nina Larsson (L).

Waltersson Grönvall pekar på siffran som ligger bakom: i genomsnitt dödas nästan fem barn per år i Sverige, skrämmande ofta av sina egna föräldrar. Enligt henne är det första gången Sverige har en nollvision på plats för just våld mot barn.

Fyra delmål

Strategin är byggd kring fyra delmål, som vart och ett har ett antal prioriterade insatsområden:

  • våld mot barn ska förebyggas
  • barns våldsutsatthet ska upptäckas
  • barn ska få det skydd och stöd de har rätt till
  • barnets rättigheter ska tillgodoses i brottmålsprocessen

Ordningen är inte slumpmässig. Den beskriver kedjan från det som borde hindra våldet till det som händer när det ändå skett, och den pekar ut var kedjan brukar brista: i upptäckten. Skolan och socialtjänsten lyfts fram som de institutioner som har störst möjlighet att se ett barn som far illa.

Vad som konkret ska göras

Bland åtgärderna finns en nationell samverkansstruktur under Barnombudsmannens ledning, en informationssatsning från Socialstyrelsen om våldsförebyggande arbete och en kartläggning av stödet till barn som utsatts för övergrepp i digitala miljöer.

Regeringen vill också utveckla arbetet med att identifiera barn som utnyttjas inom organiserad brottslighet, säkerställa skyndsam handläggning av barnärenden och analysera tillgången till utbildade barnutredare.

Det sista är inte en detalj. En förundersökning som rör ett barn står och faller med att det finns någon som kan förhöra barnet på ett sätt som både håller i domstol och inte skadar barnet ytterligare. Bristen på den kompetensen är en av de återkommande anmärkningarna i granskningar av hur svenska myndigheter hanterar våldsutsatta barn.

Utan prislapp

Det som inte följer med strategin är pengarna. I det publicerade materialet finns inga budgetbelopp och ingen tidsatt genomförandeplan för de enskilda åtgärderna. Strategin gäller tills vidare och ska revideras vart femte år.

Det är också där den kommer att prövas. En nollvision är i sig ett riktmärke, inte en åtgärd, och den svenska förebilden, nollvisionen i trafiken, fick effekt först när den följdes av ombyggda vägar, sänkta hastigheter och pengar. Vad den här nollvisionen leder till avgörs av vad som står i kommande budgetpropositioner, inte av vad som stod i strategin.