I söndags gick svenskarna till vallokalerna i regnjackor, träningsbyxor och det man nu råkade ha på sig. Det hade förvånat en väljare för hundra år sedan. Sveriges Radio har den här valhelgen berättat om seden att klä upp sig på valdagen, en vana som en gång var självklar och i dag är närmast obegriplig.

Varför en dag att klä sig för

Förklaringen ligger i hur ny rösträtten var. Sverige fick allmän och lika rösträtt genom besluten 1918 och 1919, och det första riksdagsvalet där både kvinnor och män fick rösta hölls 1921.

Det betyder att för de allra flesta som gick till en vallokal på 1920-talet var handlingen inte rutin. Den var ny, och den var något ens föräldrar inte hade kunnat göra. En sådan sak klär man sig för.

Deltagandet var samtidigt blygsamt med dagens mått. I 1921 års val röstade 47,2 procent av de röstberättigade kvinnorna, en bra bit under männens. Att rösta var en rättighet som fortfarande höll på att bli en vana.

Toppen 1976

Sedan steg kurvan, och den steg länge. Under efterkrigstiden blev det svenska valdeltagandet ett av de högsta i världen, och rekordet sattes 1976, då 91,7 procent av de röstberättigade röstade.

Det var i den perioden valdagen som högtid stod som starkast: nästan alla deltog, och det syntes i gatubilden. Att gå till vallokalen var något man gjorde tillsammans med familjen, och man gjorde det ordentligt.

Det officiella erkännandet kom först efteråt, nästan som en eftertanke. Genom en förordning från april 1982 blev dagen för val till riksdagen allmän flaggdag. När staten hissade flaggan för valdagen hade själva högtidligheten redan börjat klinga av.

Nedgången, och vad den betyder

Efter 1970-talets topp har kurvan pekat nedåt, med enstaka uppryckningar. I söndagens val stannade valdeltagandet preliminärt på 80,4 procent, mot 84 procent 2022 och 87 procent 2018.

80 procent är fortfarande en hög siffra internationellt sett. Men elva procentenheter under 1976 års nivå är också ett mått på något annat än bekvämlighet: på hur självklar rösträtten har hunnit bli.

Det är kanske den ärligaste förklaringen till finklädernas försvinnande. Man klär upp sig för det som är sällsynt och högtidligt. Rösträtten är inte det längre. Den är en sak man har, som vattnet i kranen.

Det är en vinst, förstås. Men det förklarar också varför ingen längre tänker på att stryka skjortan på en söndag i september.