Det låter som en udda begäran från en forskningsmyndighet: skicka in dina myggor. Men bakom uppmaningen finns ett växande allvar. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och SLU Artdatabanken driver projektet Myggkartan, där allmänheten ombeds fånga in stickmyggor och posta dem till laboratoriet i Uppsala. Målet är att kartlägga var landets olika myggarter finns – och därmed bättre kunna bedöma var myggburna sjukdomar skulle kunna spridas.

Därför vill forskarna ha dina myggor

Sverige har många hundra myggarter, men kunskapen om var de faktiskt lever är ojämn. Ju fler fynd forskarna får in från olika delar av landet, desto bättre blir bilden av arternas utbredning. Det spelar roll eftersom olika arter kan bära olika smittämnen.

Drivkraften är klimatförändringarna. Med stigande temperaturer flyttar både myggarter och de virus de kan bära allt längre norrut i Europa. Folkhälsomyndigheten pekar ut West Nile-virus som det nya virus som löper störst risk att etablera sig i Sverige, även om inga inhemskt smittade fall hittills har rapporterats. Att veta vilka myggarter som finns var är en förutsättning för att kunna förutsäga risken.

Tigermyggan har redan nått Sverige

Den mest omtalade nykomlingen är den asiatiska tigermyggan (Aedes albopictus), som kan sprida bland annat dengue, chikungunya och zika. Enligt SVA påträffades arten för första gången i Sverige 2023. Det handlade då inte om en invasion, utan om ägg som hade följt med två krukväxter som hemvändande resenärer tagit med sig från Spanien. När plantorna sattes i vatten kläcktes äggen, och larver började simma omkring.

Forskaren Anders Lindström vid SVA, som artbestämde fyndet, betonar att hotet inte ska överdrivas: en mygga måste först bita någon som redan är smittad, och det krävs i regel täta myggpopulationer för att smitta ska kunna spridas vidare. Men fyndet visar hur lätt arten kan resa in. Tigermyggan är redan etablerad i delar av Tyskland och har spridit sig kraftigt i Europa på bara ett decennium; den exakta utbredningen bör dock stämmas av mot aktuell europeisk statistik.

Vid sidan av Myggkartan bedriver SVA en mer riktad övervakning av invasiva myggarter i södra Sverige. Tillsammans med kommuner som Trelleborg, Malmö och Helsingborg har myndigheten satt ut så kallade äggfällor – svarta, vattenfyllda muggar med en träspatel där mygghonor lockas att lägga ägg.

Så bidrar du själv

Medborgarforskningen bygger på att det ska vara enkelt att delta. Den som hittar en mygga uppmanas att fånga den utan att klämma sönder den och frysa ner den en kort stund. Därefter registreras fyndet i Artportalen, SLU Artdatabankens rapporteringssystem, vilket ger ett ID-nummer. Något konto behövs inte.

Själva myggan läggs i en liten ask med hushållspapper och postas till SVA:s svarspostadress, tydligt märkt med "MYGGKARTAN" och ID-numret. När myggan har artbestämts registrerar SVA arten i Artportalen, och inrapportören får ett mejl om vilken art det rörde sig om – en konkret återkoppling som gör deltagandet meningsfullt.

Projektet fortsätter under 2026, och forskarna efterlyser fynd från hela landet. Vill du lära dig känna igen en tigermygga på egen hand har SLU Artdatabanken publicerat en bildguide; kännetecknen är den svartvita teckningen på kropp och ben.

En liten insats med stort värde

För den enskilda är det en bagatell: en mygga i ett kuvert. För forskarna är varje sådant kuvert en datapunkt i en karta som ännu är full av luckor. I en tid då både arter och virus rör sig norrut blir den kartan ett av de bästa verktygen för att se vad som är på väg – innan det blir ett problem.