Den 21 juni inföll årets sommarsolstånd – den dag då norra halvklotet lutar som mest mot solen. Veckorna däromkring upplever stora delar av Sverige nätter som aldrig riktigt blir svarta. Men varför är det så ljust, och varför ser det olika ut i Malmö och i Kiruna?

En lutande planet

Grunden är jordaxelns lutning, ungefär 23,4 grader i förhållande till det plan jorden rör sig i runt solen. Det är denna lutning som skapar våra årstider: under norra sommaren pekar nordpolen mot solen, vilket ger längre dagar och högre solbana. Lutningen är inte helt konstant utan pendlar enligt Nationellt resurscentrum för fysik vid Lunds universitet mellan ungefär 22,1 och 24,5 grader under en cykel på runt 41 000 år – men i ett människoliv kan vi betrakta den som fast.

Polcirkeln och midnattssolen

Lutningen drar också en osynlig linje runt jorden: polcirkeln, vid cirka 66,5°N. Norr om den går solen åtminstone ett dygn om året inte ner alls vid sommarsolståndet – det är midnattssol. Enligt SMHI inträffar fenomenet exakt på polcirkeln bara en enda dag, medan perioden blir allt längre ju längre norrut man kommer. I Kiruna kan solen stå uppe i ett femtiotal dygn i sträck, och vid Treriksröset – Sveriges nordligaste punkt – varar midnattssolen i runt två månader. (Exakt antal dygn varierar något mellan åren.)

Det mesta av Sverige ligger dock söder om polcirkeln. Här går solen faktiskt ner – men inte särskilt djupt. Resultatet är det vi kallar vita nätter eller ljusa sommarnätter: ingen midnattssol, men heller inget riktigt mörker.

Skymningens tre steg

Varför det inte blir mörkt handlar om skymningens astronomi. Även när solen gått ner lyser den fortfarande upp atmosfären underifrån. Astronomer delar in skymningen i tre steg efter hur långt solens mittpunkt befinner sig under horisonten, och SMHI definierar dem så här:

  • Borgerlig (civil) skymning – från solnedgång tills solen är 6° under horisonten. Det är fortfarande så ljust att man en klar dag kan läsa en tidning utomhus.
  • Nautisk skymning – från 6° till 12° under horisonten. Horisonten syns fortfarande svagt till sjöss.
  • Astronomisk skymning – från 12° till 18° under horisonten. Först när solen passerat 18° räknas natten som astronomiskt mörk.

Poängen är att i större delen av Sverige sjunker solen mitt i sommaren aldrig så djupt som 18 grader under horisonten. Då nås aldrig fullt mörker – skymningen övergår i stället direkt i gryning. SMHI beskriver att det ungefär från Dalälven och norrut inte blir helt mörkt nattetid under sommaren. Ju längre norrut, desto ljusare, tills man når midnattssolens gräns.

När hjärnan inte hittar natten

Ljuset är vackert, men det påverkar oss på djupet. Vår dygnsrytm styrs till stor del av ljus: när det mörknar börjar kroppen bilda hormonet melatonin, som gör oss sömniga, och produktionen bromsas av ljus. Enligt 1177 hjälper dagsljus kroppen att ställa in dygnsrytmen – men på sommaren kan det omvända bli ett problem när kvällsljuset signalerar att det fortfarande är dag.

Forskning som forskning.se lyfter fram pekar på att vi inte är helt biologiskt anpassade till Nordens ljusa sommarnätter, och att ljusexponering kvällstid kan skjuta dygnsrytmen framåt. Råden är handfasta: sök dagsljus på dagen, dämpa ljus och skärmar timmen före sänggåendet, och mörklägg sovrummet med mörka gardiner eller sovmask under de ljusaste veckorna.

Nästa gång du sitter ute en blek juninatt kan du alltså tänka på att du tittar rakt in i geometrin mellan jordens axel och solen – och att din inre klocka samtidigt kämpar för att hitta en natt som inte riktigt kommer.