Rösten över vattnet
Storlommen (Gavia arctica) är mest känd för sitt läte. Enligt Wikipedia hörs dess klagande, nästan joddlande revirrop bära långt över nordiska sjöar, särskilt i skymning och natt under häckningstiden. För många är det just det ljudet – ensamt och lite vemodigt – som är ljudet av den svenska sommarnatten.
En elegant dykare
Fågeln är omkring 70 centimeter lång och bär en vacker sommardräkt: gråsvart med vitrutiga fält på ryggen, grått huvud och en svart strupfläck. Storlommen är en skicklig dykare som jagar fisk under ytan, ner mot flera meters djup. På land rör den sig däremot klumpigt – benen sitter långt bak på kroppen, perfekt för simning men dåligt anpassade för gång.
Känslig för störning
Storlommen bygger sitt bo alldeles intill vattnet, ofta på en liten holme eller bland vass, och är mycket känslig för störning. Närgångna båtar eller folk kan få den att överge boet, och därför trivs den bäst vid rena, lugna skogssjöar. Att höra och se storlom är på sätt och vis ett kvitto på att sjön mår bra.
Hemma i hela landet
Storlommen häckar i stora delar av Sverige, framför allt vid skogssjöar, men saknas på Öland, Gotland och i Skåne. Som art betraktas den som livskraftig, och i Gästrikland är den till och med landskapsfågel. För den som vill uppleva den finns inget recept som slår en stilla kväll vid en nordlig sjö – sitt ned, var tyst, och vänta tills vildmarken börjar ropa.
