Riksrevisionens slutsats är formulerad utan reservationer: "Polismyndigheten arbetar inte effektivt för att förebygga, upptäcka och utreda människohandel." Granskningen rapporteras av SVT.
Även Migrationsverket och Åklagarmyndigheten får kritik.
Siffrorna
På fem år har 422 polisanmälningar om människohandel lett till fyra fällande domar.
Av 46 identifierade webbplatser där sex säljs har fyra undersökts.
Ett exempel på prioriteringen finns i polisregion Väst i december 2025: åtta poliser arbetade med huliganutredningar, fyra med stölder och två med människohandel, ingen av dem på heltid. En specialiserad grupp arbetar med brottsligheten i hela landet.
Vad som faktiskt går fel
Riksrevisionen pekar på brister i resurser, organisation och kompetens, men två mekanismer i granskningen är mer konkreta än så.
Den första är att gränspolisen avvisar personer som säljer sex utan att människohandelsbrottet utreds. Den som förs ut ur landet är därmed också borta som målsägande och vittne.
Den andra är att misstänkta brott ofta utreds som koppleri i stället. Koppleri är ett enklare brott att bevisa, men det beskriver någon som organiserar försäljning, inte någon som utnyttjar en annan människa. Rubriceringen avgör därför både straffvärdet och om den utnyttjade behandlas som brottsoffer.
Det är i den skillnaden man ska läsa siffran fyra domar. Den mäter inte hur mycket människohandel som förekommer, utan hur mycket av den som når en domstol under rätt namn.
Reaktionerna
Linda Jönsson är projektledare för granskningen på Riksrevisionen. Josephine Appelqvist, grundare av organisationen Talita, är en av dem som kommenterar kritiken.
Polismyndigheten ställde inte upp på intervju. I skrift uppger myndigheten att den kommer att gå igenom rapporten och se över hur arbetet kan stärkas.
