På en militärkyrkogård i Kyjiv bär korsen inga namn. I stället står det "okänd försvarare av Ukraina", ett identifikationsnummer och en notering om att arbetet med att fastställa vem som ligger där fortfarande pågår, rapporterar ABC News.
Ett rättsmedicinskt arbete utan slut
Den rättsmedicinska verksamheten i Kyjivregionen hanterar mellan 15 och 20 kroppar per dygn. Arbetsbördan är omkring fem gånger så stor som under fredstid.
Förutsättningarna är svåra. De flesta kroppar är i sena stadier av nedbrytning när de kommer in. I vissa fall ligger kvarlevor från flera personer i samma påse, vilket försvårar både provtagningen och den efterföljande DNA-analysen.
"Identifiering är en svår och lång process, och den upphör inte när striderna gör det", säger rättsläkaren Maksym Paziura enligt ABC News.
Väntan får praktiska följder
För de anhöriga handlar det inte bara om sorg. Så länge ett dödsfall inte är formellt bekräftat kan familjen inte avsluta ett dödsbo, gifta om sig eller få ut den ersättning som tillkommer efterlevande till stupade.
Vissa gravar kommer sannolikt att förbli namnlösa. För de familjerna tar väntan aldrig slut på det sätt som ett besked hade inneburit.
Fyra år till ett namn
Syskonen Stanislav och Oleksandra Yalynytj sökte efter sin far i fyra år innan de fick veta var han låg begravd. Vägen dit gick genom DNA-prover och flera lager av byråkrati, rapporterar The Washington Times.
Först därefter kunde de besöka graven och sätta ett namn på den.
Ett arbete som överlever kriget
Det som pågår på kyrkogården i Kyjiv är i praktiken en parallell historieskrivning till kriget självt: en långsam, teknisk process som ska ge tillbaka identiteter som stridigheterna raderade.
Att den kommer att fortsätta långt efter att skjutandet har upphört är den samlade bedömningen bland dem som utför arbetet. Antalet gravar med nummer i stället för namn växer snabbare än takten i vilken de kan tömmas på sin anonymitet.
