När signaturen "Sommar, sommar, sommar" letar sig ut ur radion vet många svenskar exakt vad klockan är: tretton noll noll, mitt på dagen, mitt i sommaren. Då tar dagens sommarvärd över etern – ensam, i nittio minuter – och berättar om sitt liv mellan låtar hen själv valt. Få radiogrepp är så enkla. Och få har blivit så älskade.

En idé från 1959

Det första programmet sändes den 29 juni 1959. Bakom idén stod Tage Danielsson, då chef för radions underhållning, och producenten Jörgen Cederberg, som också blev den allra första värden. I starten var formatet lättare lyssning: musik, korta råd för sommaren, väder och små berättelser, fem dagar i veckan fram till mitten av augusti.

De tidiga "sommarvärdarna" fungerade snarare som presentatörer, och samma personer återkom gång på gång. Det personliga upplägg vi känner i dag – en ny gästvärd varje dag som ensam bär hela programmet – växte fram under 1970-talet.

Från P3 till P1

Programmet har inte alltid legat där namnet antyder. Under de tidiga åren pendlade det mellan kanalerna och låg en tid i P3 innan det flyttade till P1 år 1993. Sedan dess heter det "Sommar i P1". Själva traditionen har däremot rullat på i decennier – en av få fasta punkter i den svenska radiosommaren.

Formatet: en röst, nittio minuter

Receptet är avskalat. Varje program är 90 minuter långt, och det är upp till värden själv hur tiden ska fördelas mellan prat och musik. Det enda kravet är att sommarvärden personligen måste presentera varje låt. Det finns ingen rubrik och inget tema att förhålla sig till – värden talar fritt om det hen vill, och väljer sin egen musik. Det gör varje sändning unik och oförutsägbar.

Programmen sänds varje dag klockan 13.00, och enligt Sveriges Radio rullar säsongen genom hela högsommaren, numera även som poddavsnitt med musiken i full längd.

En ära – och en signatur

Att bli ombedd att sommarprata har vuxit till något av en folklig utmärkelse. Listan över årets värdar är i sig en nyhet, och namnen sträcker sig från författare och forskare till idrottsstjärnor och artister. Att tackas in i "Sommar"-fåtöljen signalerar att man har något att berätta som hela landet kan vilja lyssna på.

Lika ikonisk är inramningen. Signaturmelodin "Sommar, sommar, sommar" – komponerad av Sten Carlberg redan 1952 – tillsammans med havsstämningen är så inarbetad att den i sig signalerar lov, ledighet och eftermiddagskaffe.

Sommarprat som blev samtalsämne

Vissa program lever vidare långt efter sändningen. Bland de mest omtalade brukar nämnas Jan Guillou (1993), Zlatan Ibrahimović (2009) och racerföraren Thed Björk (2017). Genom åren har också flitiga återkommande värdar satt avtryck: Torsten Ehrenmark och Jörgen Cederberg lär ha medverkat ett femtiotal gånger var. När ett sommarprat slår an blir det snabbt ett samtalsämne vid grillar och i sociala medier – ibland för en gripande livsberättelse, ibland för en kontroversiell åsikt.

Vinter i P1 – mörkrets motsvarighet

Framgången födde en vinterversion. Vinter i P1 startade i december 2008 och sänds som en handfull program runt jul och nyår, med samma grundidé men i en mörkare, mer eftertänksam ton. Som signatur används Jules Sylvains vals "Vintergatan".

Tillsammans har "Sommar" och "Vinter" blivit ett slags nationellt biktbås i radioform: en plats där en enda röst, utan gäster och utan brådska, får hela landets öra för en stund.