När en utredning kör fast är det ofta för att dna-spåret från brottsplatsen inte ger någon träff i registren. Spåret finns, men personen bakom det är okänd. Då återstår att försöka få dna:t att berätta något om hur den personen ser ut, och den listan blir nu längre.
Vad metoden gör
Nationellt forensiskt centrum i Linköping inför under senhösten en analys som uppskattar en okänd persons ålder utifrån dna-spåret.
"Om vi har ett dna-spår på en brottsplats kan vi analysera dna och få fram vilken ålder personen som lämnat spåret har, med viss felmarginal", säger Maja Sidstedt, förste molekylärbiolog vid NFC, till SVT.
Metoden är tänkt för grova brott, framför allt mord och våldtäkter, där ingen misstänkt finns och där sökningar i dna-register inte gett något.
Åldern sitter inte i generna, utan ovanpå dem
Själva dna-sekvensen är i praktiken densamma hela livet, så åldern kan inte läsas ur bokstavskoden. Det forskningen i stället utnyttjar är epigenetiken: kemiska markeringar som fästs på dna-molekylen och förändras genom livet.
Den mest använda markören är dna-metylering, små metylgrupper som binder till bestämda positioner i arvsmassan och påverkar hur gener slås av och på. Andelen metylering på vissa av de positionerna följer åldrandet tillräckligt regelbundet för att gå att räkna baklänges från. Ju fler positioner man mäter, desto stabilare blir uppskattningen.
Resultatet är alltså ett spann, inte ett födelsedatum. Det är skillnaden mellan att veta vem man letar efter och att veta vilka man kan sluta leta efter.
Begränsningen: det krävs mycket dna
Den stora bromsklossen i dag är mängden material. Analysen kräver förhållandevis mycket dna och fungerar främst på blod- och sekretspår, inte på de minimala mängder som kan finnas på en cigarettfimp eller en snuspåse.
Det gör också att metoden tills vidare är svårare att använda på gamla, kalla fall, där spåren ofta är både små och nedbrutna. "Tyvärr finns fortfarande begränsningar i metoden eftersom det krävs mycket dna", konstaterar Maja Sidstedt.
Ett spaningsverktyg, inte ett bevis
En åldersuppskattning pekar inte ut någon. Den smalnar av en spaningsuppslag: vilka signalement som är rimliga, vilka tips som bör prioriteras, hur en dörrknackning ska läggas upp. Går det fel åt andra hållet, om felmarginalen tappas bort på vägen från laboratoriet till utredningsrummet, riskerar den i stället att styra bort utredningen från rätt person.
Därför är den siffra som följer med resultatet minst lika viktig som resultatet självt. Ett spann på några år åt vardera hållet är användbart. Ett spann som redovisas som ett exakt tal är det inte.
