Rotad på botten, blommande på ytan
Näckrosor är vattenväxter som växer i stillastående eller långsamt rinnande sötvatten. Enligt Wikipedia är de rotade i bottnen, varifrån långa stjälkar sträcker sig upp till ytan och bär både de runda flytbladen och blommorna. Det som ser ut att flyta fritt är alltså i själva verket förankrat långt nere i sjöbottnen.
I Sverige är det framför allt den vita näckrosen (Nymphaea alba) och den gula näckrosen som man stöter på. Blomningen infaller på sommaren, då sjöar och dammar kan täckas av öppna blommor om dagarna.
En fristad i vattnet
Näckrosbladen fyller en roll i sjöns ekosystem. Under och mellan bladen finner småfisk och vatteninsekter skydd, och bladmattorna skuggar vattnet. För den som ror eller badar är näckrosruggen ett välbekant inslag i den svenska insjön.
Näcken i namnet
Namnet bär på folktro. "Näckros" anknyter till Näcken, det övernaturliga väsen som enligt sägnen bodde i sjöar och vattendrag och kunde locka människor ned i djupet med sitt spel. Att den vackra blomman knöts till en farlig vattenande säger något om hur våra förfäder såg på de stilla, mörka vattnen.
Från svensk tjärn till Monets trädgård
Näckrosen har också en plats i konsthistorien. Röda näckrosor från den svenska sjön Fagertärn väckte på 1800-talet uppmärksamhet bland trädgårdsodlare, och sådana färgstarka sorter kom så småningom att hamna i den franske målaren Claude Monets berömda trädgård i Giverny – där de blev motiv för några av världskonstens mest kända målningar. Från en mörk svensk skogstjärn till impressionismens mästerverk: näckrosen har rest längre än de flesta blommor.
