Få ekonomer har haft ett så långt skuggspel över världsekonomin som Alan Greenspan. Under nästan nitton år styrde han den amerikanska centralbanken Federal Reserve med en blandning av gåtfull retorik och järnhård auktoritet. Han avled den 22 juni 2026, 100 år gammal, enligt amerikanska medier som NBC News och CNBC. Dödsorsaken uppges vara komplikationer av Parkinsons sjukdom, och beskedet lämnades av hans hustru, NBC-journalisten Andrea Mitchell.
Från jazzklarinett till penningpolitik
Alan Greenspan föddes den 6 mars 1926 i stadsdelen Washington Heights på Manhattan. Vägen till världens mäktigaste centralbankspost var allt annat än rak. Som ung tjänade han en tid sitt uppehälle som jazzmusiker innan han läste nationalekonomi vid New York University. Under 1950- och 1960-talen rörde han sig i kretsen kring författaren och filosofen Ayn Rand, vars kompromisslösa marknadsliberalism satte djupa spår i hans tänkande. Han byggde därefter upp en framgångsrik konsultverksamhet och blev en av Washingtons mest anlitade ekonomiska rådgivare.
Mannen fyra presidenter litade på
År 1987 nominerade president Ronald Reagan honom till ordförande för Federal Reserve. Greenspan tillträdde mitt under börskraschen i oktober samma år – och passade direkt provet genom att pumpa ut likviditet i systemet. Han kom att sitta kvar till 2006 och tjänade under fyra presidenter: Reagan, George H.W. Bush, Bill Clinton och George W. Bush. Hans ord vägdes på guldvåg av marknaderna, och hans avsiktligt svårtolkade "Fedspeak" blev legendariskt. Journalisten Bob Woodward fångade hyllningskören i titeln på sin bok Maestro (2000) – ett epitet som följde Greenspan resten av livet.
"Irrationell översvallande optimism"
Den 5 december 1996 myntade Greenspan ett av de mest citerade uttrycken i modern finanshistoria. I ett tal vid American Enterprise Institute frågade han sig hur man vet när "irrationell översvallande optimism" (irrational exuberance) drivit upp tillgångsvärdena för högt. Börserna ryckte till, men optimismen fortsatte – och dotcom-bubblan blåstes upp ytterligare i flera år innan den sprack vid millennieskiftet.
Arvet som mörknade efter 2008
Länge framstod Greenspan som en garant för stabil tillväxt och låg inflation. Men eftermälet skulle bli betydligt mer omtvistat. Kritiker menar att hans utdragna lågräntepolitik och tro på avreglering göddade en farlig spekulation. Begreppet "Greenspan put" – marknadens förväntan att Fed alltid skulle rädda fallande tillgångspriser – kom att symbolisera en penningpolitik som enligt belackarna uppmuntrade till hejdlöst risktagande och bidrog till bostadsbubblan och den globala finanskrisen 2008.
Greenspan själv försvarade sig med att de låga räntorna delvis drevs av globala krafter snarare än enbart Feds beslut. Men i ett uppmärksammat förhör inför kongressen i oktober 2008 gjorde han en ovanlig självrannsakan. Han medgav att hans tro på marknadernas självreglering hade skakats och konstaterade att han funnit "en brist" (a flaw) i sin ideologiska världsbild, enligt Wikipedia och samstämmiga internationella rapporter.
En epok går i graven
Med Alan Greenspans bortgång försvinner en av efterkrigstidens mest inflytelserika ekonomiska gestalter. Hans gärning förblir ett studium i hur snabbt historiens dom kan svänga: från obestridd maestro till symbol för en era vars överdrifter slutade i ett globalt sammanbrott. Oavsett perspektiv satte han ett avtryck på centralbanksvärlden som få efterträdare kommer i närheten av.
