25 000 kronor i en kommun – 1 010 i en annan

När Sverige öppnade för gårdsförsäljning av vin blev det möjligt för svenska producenter att ta emot besökare och sälja sin egen dryck direkt på gården, utanför Systembolagets monopol. Men hur mycket det kostar att komma i gång varierar kraftigt beroende på var i landet gården ligger.

Skillnaden mellan dyraste och billigaste kommun är nästan tjugofem gånger. I Huddinge kostar tillståndet 25 000 kronor, medan Falkenberg tar 1 010 kronor för motsvarande hantering. En vinproducent i Huddinge betalar alltså omkring tjugofem gånger mer i avgift än en kollega i Falkenberg – för i grunden samma jobb.

Visita: "Inte rimligt"

Det är branschorganisationen Visita, som organiserar företag inom besöksnäringen, som lyft fram de stora avgiftsskillnaderna. Anna Wallén, näringspolitisk chef på organisationen, är kritisk.

– Det kan inte vara rimligt att det skiljer så pass mycket för samma jobb i olika kommuner, säger hon till Nerikes Allehanda.

Visitas poäng är att de stora skillnaderna riskerar att slå snett mot producenter i vissa delar av landet, där en hög avgift kan äta upp en betydande del av de intäkter som gårdsförsäljningen var tänkt att ge.

Kommunerna sätter priset själva

Att avgifterna ser så olika ut beror på att det är respektive kommun som hanterar tillstånden och själv bestämmer sina taxor. Det finns inget nationellt tak eller någon gemensam beräkningsmodell som kommunerna måste hålla sig till.

Det är just den friheten som kritiken riktar in sig på. När varje kommun sätter sitt eget pris uppstår en sorts geografiskt lotteri, där läget snarare än verksamhetens storlek eller komplexitet avgör vad en producent får betala.

En fråga för politiken

Visita driver linjen att det behövs tydligare nationella riktlinjer – eller ett avgiftstak – för att gårdsförsäljningen ska bli den möjlighet för landsbygdens företagare som lagstiftarna tänkt sig. Frågan väntas föras vidare politiskt.

Tills vidare gäller det för den som funderar på att börja sälja vin på den egna gården att först ta reda på exakt vad hemkommunen tar betalt – innan ansökan skickas in.