Bilden av Ibiza är solnedgångar, beachklubbar och dyra drinkar. Men bakom kustlinjen finns en annan ö: torra fält, övergivna gårdar och ett jordbruk som höll på att dö ut. Det är hit en del av dagens karriärbytare söker sig – för att börja om med händerna i jorden.

Från bankvärld till åker

En av dem är Christian Jochnick, en svensk entreprenör som tidigare arbetade inom finans, bland annat med företagsförvärv på investmentbanken Goldman Sachs. I dag driver han i stället Juntos Farm, ett ekologiskt och regenerativt jordbruksprojekt på ön, tillsammans med den brittiske arkitekten Finn Harries.

Resan från finansvärldens skärmar till ett fält vid Medelhavet är längre än bara geografiskt. Den handlar om ett byte av värderingar – från avkastning och status till mat, jord och sammanhang. Jochnick själv brukar betona att det inte behöver vara ett ekonomiskt självmord: ”Regenerativt jordbruk är ekonomiskt hållbart”, har han sagt enligt Domus Nova, samtidigt som han pekar på att det konventionella jordbruket subventioneras medan det regenerativa ofta inte gör det.

Juntos har med tiden gått från att vara en familjedriven gård till ett socialt projekt som binder samman flera gårdar och försöker återuppliva odlingen på hela ön. Bland det de odlar och förädlar finns kronärtskockor.

En ö som glömt bort sin mat

Varför behövs det? Siffrorna talar sitt tydliga språk. Endast omkring två procent av maten som konsumeras på Ibiza produceras lokalt, enligt Domus Nova. Mellan 1990 och 2012 försvann stora arealer jordbruks- och naturmark till bebyggelse, och öns brukade jordbruksareal föll kraftigt under bara ett decennium.

Det gör ön sårbar. Finn Harries har beskrivit hur tunn marginalen är: vid en störning i leveranserna skulle Ibiza ha ”kanske två eller tre dagars mat kvar”, enligt FoodUnfolded. För dem som flyttar ut är jordbruket alltså inte bara en livsstil utan ett försök att bygga upp något som gått förlorat.

En större våg av karriärbytare

Jochnick är långt ifrån ensam. På Ibiza har filmskapare, arkitekter och medieproducenter bytt yrke för att satsa på regenerativt jordbruk, och flera har återställt gårdar som stått övergivna i decennier.

Det speglar en bredare rörelse. Forskare talar om ”downshifting” – att medvetet trappa ner och prioritera ett meningsfullt arbete framför lön och status. Enligt en analys i The Conversation blir det allt vanligare att se exbankirer öppna ostbutiker eller marknadsförare bli hantverkare, drivna av en mer upplevelseinriktad syn på arbetet.

Samtidigt får jordbruket medvind. Världsekonomiskt forum räknar i sin rapport om framtidens jobb med att jordbruket kan skapa tiotals miljoner nya jobb fram till 2030, och unga söker sig dit – inte trots utan tack vare att de vill påverka.

Romantik möter verklighet

Det vore en överdrift att kalla allt detta enkelt. Att odla på torr medelhavsmark är hårt, oförutsägbart och sällan lika lönsamt som ett kontorsjobb. Men för dem som gjort hoppet tycks bytet handla mindre om flykt och mer om att hitta något konkret att bygga – en jord att stå på, bokstavligt talat.