En röst som bar ett band
David Clayton-Thomas – född David Henry Thomsett 1941 i England, uppvuxen i Toronto – hade en kraftfull, soulig baryton som blev själva varumärket för Blood, Sweat & Tears. Med honom vid mikrofonen nådde gruppen världsberömmelse i slutet av 1960-talet med sin blandning av rock, jazz och blåsinstrument.
Han avled den 25 juni 2026 på ett sjukhus i Toronto, 84 år gammal, rapporterar Variety och The Hollywood Reporter. Någon dödsorsak har inte offentliggjorts.
Från fängelse till Grammy
Vägen dit var allt annat än rak. Som ung levde Clayton-Thomas tidvis hemlös på Torontos gator och tillbringade enligt The Hollywood Reporter åren mellan 15 och 21 i kanadensiska ungdomsfängelser. Det var där han lärde sig spela gitarr – grunden för allt som följde.
Genombrottet kom 1968 när han blev ny sångare i Blood, Sweat & Tears och ersatte Al Kooper. Gruppens självbetitlade album från 1969 blev en triumf, med tre singlar som alla nådde andraplatsen på Billboard-listan: "Spinning Wheel" – skriven av Clayton-Thomas själv – samt "And When I Die" och "You've Made Me So Very Happy". Albumet belönades med en Grammy för årets album 1970.
En kanadensisk ikon
Trots sin engelska födelseort räknades Clayton-Thomas som en av Kanadas stora musikexporter. Han valdes in i Canadian Music Hall of Fame, och "Spinning Wheel" tog senare plats i Canadian Songwriters Hall of Fame.
Blood, Sweat & Tears fortsatte att turnera i olika sättningar under decennier, men det var Clayton-Thomas röst som förblev gruppens kännetecken – mäktig, jordnära och omedelbart igenkännbar. Han efterlämnar enligt Variety sina två döttrar och ett musikaliskt arv som sträcker sig över mer än sex decennier.
