Att ett barn träffas av polisens skott hör till det mest ovanliga som kan hända i svensk polistjänst. Det är också ett av få skäl till att en händelse automatiskt lämnar den vanliga polisorganisationen och hamnar hos en särskild åklagare.
Det här är känt
Den 6 augusti försökte en polis stoppa en bil i centrala Helsingborg. I stället för att stanna körde föraren på polismannen, som därefter avlossade flera skott mot fordonet.
Ett av skotten träffade ett barn under 15 år, som befann sig i bilen, i foten. Uppgifterna bekräftas av SVT Nyheter och av TT.
Åklagaren: nödvärnssituation
Skottlossningen utreds av särskilda åklagarkammaren, den del av Åklagarmyndigheten som hanterar misstankar om brott av poliser och andra tjänstemän. Det sker rutinmässigt varje gång en polis skjuter mot en person.
"Allt tyder på att polismannens agerande här har varit i en nödvärnssituation", säger åklagare Anders Jakobsson vid särskilda åklagarkammaren.
Den bedömningen är preliminär. Utredningen om själva skottlossningen fortsätter.
Föraren är inte längre misstänkt för mordförsök
Föraren, en man i 20-årsåldern, anhölls först misstänkt för mordförsök. Den misstanken kvarstår inte. Han är i stället misstänkt för försök till grov misshandel, försök till grovt våld mot tjänsteman, grovt rattfylleri eller drograttfylleri, samt olovlig körning.
Två passagerare under 15 år som fanns i bilen ströks tidigt från utredningen.
Skillnaden mellan mordförsök och de kvarvarande misstankarna handlar om uppsåt: för mordförsök krävs att gärningspersonen haft för avsikt att döda, eller varit likgiltig inför den möjligheten. Att köra på en polis kan bedömas som grov misshandel utan att den ribban är nådd.
Två utredningar parallellt
Fallet består alltså av två spår som prövas var för sig. Det ena är förarens agerande, som utreds av polis och åklagare på vanligt sätt. Det andra är polismannens skottlossning, som ligger hos särskilda åklagarkammaren.
Att en polis skjuter mot ett fordon är starkt reglerat. Polisen får använda skjutvapen bland annat i nödvärn, och regelverket kräver att risken för utomstående vägs in. Just den avvägningen, i en central stadsmiljö där ett barn satt i bilen, blir sannolikt kärnfrågan när utredningen är klar.



