Ett par droppar brännolja i minuten, ut genom korroderade nitar i skrovet. Så har det sett ut länge vid pansarskeppet Ilmarinen, som ligger på Östersjöns botten utanför Utö, i Finlands ekonomiska zon utanför territorialvattnet. I somras gjordes det första allvarliga försöket att stoppa läckaget vid källan.

Två veckors arbete på djupt vatten

Mellan den 14 och 24 juli pumpades omkring 60 000 liter olja upp ur vrakets tankar, uppger Finlands miljöministerium. Arbetet leddes av Finlands miljöcentral, med marinen, Gränsbevakningsväsendet och Centret för dykerimedicin inblandade.

Uppskattningen är att fartyget rymde ungefär 100 000 liter, vilket betyder att omkring 40 000 liter är kvar. Arbetet fick avbrytas i perioder på grund av hård sjö, och vid inledningen av tömningen läckte en mindre mängd olja ut i havet. Projektledaren Tommi Kontto beskriver ändå insatsen som effektiv med hänsyn till förhållandena.

Nästa etapp planeras till sommaren 2027.

En krigsgrav

Ilmarinen sjönk i september 1941 efter att ha gått på en sjömina. 271 besättningsmän följde med fartyget ned, och vraket är deras grav. Det har präglat hur arbetet fått utföras: allt som gjorts på platsen har vägts mot att det är en gravplats och inte ett vanligt skrotobjekt.

Kombinationen är den som gör vrakhantering i Östersjön svår. Fartygen är historiska minnesmärken, ibland gravar, ibland fyllda av ammunition, och samtidigt tickande miljöproblem vars skrov tunnas ut år för år.

Frågan gäller inte bara Ilmarinen

Östersjön är ett av världens vrakrikaste hav, och en betydande del av vraken bär fortfarande på olja eller annan last. I svenska vatten har Statens maritima och transporthistoriska museer och Havs- och vattenmyndigheten under flera år arbetat med att prioritera vilka av dem som ska tömmas först, eftersom det varken finns pengar eller kapacitet att ta hand om alla.

Bedömningsgrunderna är ungefär desamma som i det finska fallet: hur mycket olja som finns kvar ombord, hur snabbt skrovet vittrar och hur känsligt området runt omkring är. Ilmarinen har legat högt på den listan i finska vatten, med sitt läckage och sin stora last.

Det som gör sommarens insats intressant också från svensk sida är att den visar vad ett tömningsuppdrag på stort djup faktiskt kostar i tid: två veckors arbete med flera myndigheter inblandade räckte till drygt hälften av lasten i ett enda vrak.