Flickan från Näs

Astrid Anna Emilia Lindgren, född Ericsson, kom till världen den 14 november 1907 på gården Näs strax utanför Vimmerby i Småland. Barndomen i den småländska myllan – med syskon, lekar och frihet under bar himmel – blev en outsinlig källa att ösa ur. Bullerbyn och Katthult är inte uppdiktade landskap utan minnen, förvandlade till litteratur. Hon dog i Stockholm den 28 januari 2002, 94 år gammal, då redan en nationalklenod.

Vägen dit var allt annat än rak. Som ung och ogift mor i 1920-talets Sverige fick hon föda sonen Lars i Köpenhamn och lämna honom i fosterhem under några år – en erfarenhet som präglade hennes blick för utsatta barn.

Pippi föds vid en sjuksäng

Genombrottet kom 1945 med Pippi Långstrump. Berättelserna hade vuxit fram några år tidigare, vid sängkanten hos dottern Karin, som låg sjuk och bad sin mamma berätta om en flicka med det påhittade namnet Pippi Långstrump. Resten improviserade Astrid fram.

Den starkaste flickan i världen, som lyfter sin häst och struntar i alla auktoriteter, var något helt nytt. Boken blev en omedelbar succé – och en provokation. Pippi som vände upp och ner på vuxenvärldens ordning var precis vad efterkrigstidens barn behövde.

De odödliga gestalterna

Därefter följde gestalt efter gestalt som tycks ha funnits för alltid. Emil i Lönneberga kom 1963, busungen som snickrade trägubbar för varje hyss. Karlsson på taket, den knubbiga lilla mannen med propeller på ryggen, dök upp 1955. Och så de mörkare, djupare verken: Bröderna Lejonhjärta (1973), som vågade tala med barn om döden och modet, och Ronja Rövardotter (1981), om flickan som väljer kärleken framför fäderna.

Till dem kan läggas Madicken, barnen i Bullerbyn och Mio, min Mio. Gemensamt för dem alla är respekten för barnet som en hel människa – aldrig nedlåtande, aldrig tillrättalagd.

En av världens mest översatta

Astrid Lindgrens berättelser har korsat alla gränser. Hennes verk har översatts till fler än 100 språk, och böckerna har sålts i uppskattningsvis runt 170 miljoner exemplar världen över, enligt sweden.se. Det placerar henne bland de allra mest översatta författarna genom tiderna.

Pomperipossa och skattedrabbningen

Men Astrid Lindgren var mer än en sagotant. År 1976 publicerade hon i Expressen den satiriska sagan Pomperipossa i Monismanien, ett svar på att hennes marginalskatt det året enligt rapporteringen hamnat på hela 102 procent. Berättelsen blev en politisk jordbävning. I samma års val förlorade Socialdemokraterna regeringsmakten för första gången på över fyra decennier – och Pomperipossa-debatten brukar nämnas som en av flera bidragande omständigheter.

Striden för djuren

Mot slutet av sitt liv tog hon strid för dem som inte kan tala för sig själva. Tillsammans med veterinären Kristina Forslund skrev hon i mitten av 1980-talet en rad uppmärksammade artiklar mot vanvården av djur i den industriella köttproduktionen. Kampanjen fick gehör ända in i regeringskansliet.

Resultatet blev en ny, för sin tid ovanligt sträng djurskyddslag, i folkmun kallad Lex Lindgren. Lagen knöts symboliskt till hennes 80-årsdag 1987 och trädde i kraft 1988. Den ansågs då vara en av världens hårdaste på området.

Astrid Lindgren förblev sig själv in i det sista: en småländska som vägrade böja sig, vare sig det gällde barnen, skattebetalarna eller korna.