Greta Berglund, 96 år, från Lillterrsjö i Sollefteå kommun har fällt 27 älgar. Nu när hon flyttar till äldreboende efter mer än sjuttio år i hemmet skänker hon sitt mest värdefulla jakttrofé, ett guldbelönat älghorn, till järnhandeln i Ramsele där hon varit stammis, rapporterar SVT Nyheter Västernorrland.

Hornet kommer från en älg med nitton taggar som hon sköt hösten 1994, vilket gav guldmedalj.

"Det har varit det finaste jaktlaget du kan tänka dig", säger Berglund om laget hon var med i under decennier, och som hon beskriver som en familj.

Erik Eliasson på Ramsele järnhandel säger att de är stolta över att få ta över hornet, och att många kunder redan lagt märke till det.

Vad nitton taggar betyder

Poängen som gör hornet till guld är inte storleken i sig.

Ett älghorn bedöms efter en internationell skala där taggantal, hornens spännvidd, skovelbredd och symmetri räknas samman till en poängsumma. Nitton taggar är en tjur i sina bästa år och långt över genomsnittet i svensk jaktstatistik.

Att en enskild jägare får en sådan tjur under sin tid i laget är inte skicklighet i första hand, utan en kombination av mycket tid i skogen och en dag när den rätta älgen råkar komma. Det är därför trofén betyder så mycket för dem som får den.

Kvinnan i jaktlaget

Att Berglund var enda kvinna i laget när hon började i början av 1980-talet stämmer med hur svensk jakt såg ut då.

Andelen kvinnor bland svenska jägare var länge några enstaka procent och har vuxit långsamt, med tydligare ökning först under 2000-talet. En kvinna som gick in i ett norrländskt jaktlag för fyrtio år sedan gjorde det i en miljö där hon var den enda av sitt slag under hela sin aktiva tid.

Det gör hennes formulering om det finaste jaktlaget man kan tänka sig till mer än en artighet.

Varför hornet hamnar i en järnhandel

Att en trofé skänks till en butik och inte till en släkting kan låta udda. Det är det inte.

I en glesbygdsort är järnhandeln en av få platser som alla passerar och där man stannar för att prata. Ett föremål som hängs upp där ses av fler och oftare än om det stod i ett vardagsrum, och det stannar i orten.

Det är också det praktiska svaret på en fråga som möter många vid en flytt till äldreboende: vad man gör med det som inte får plats men inte heller går att slänga.