En valrörelse märks inte bara i partiledardebatterna. Den märks också hos dem vars jobb är att driva med dem. "Det är extra tryck och nerv i all inrikespolitik", säger Richard Ekman, manusredaktör på Svenska Nyheter, till SVT.
Friheten som är hela poängen
Programledaren Messiah Hallberg formulerar programmets mandat kort: "Om kejsaren är naken kan vi säga det."
Ekman sätter fingret på var gränsen går genom att jämföra med en kollega på andra sidan huset: "Vi kan säga saker rakt ut som Mats Knutson inte kan säga."
Det är en exakt beskrivning av arbetsfördelningen. En politisk kommentator måste kunna belägga varje omdöme och måste dessutom kunna behålla tillträdet till de personer han bevakar. En satiriker har varken det kravet eller det beroendet. Priset är att ingen behöver ta honom på orden, och det är också hela hans skydd.
Vad publiken faktiskt kommer för
Hallberg beskriver funktionen från tittarens sida: "Jag tror att folk tycker att det är skönt att det sitter någon i tv som sätter ord på vad man kan gå runt och tänka."
Det är ett anspråkslöst påstående, och sannolikt det mest träffande i hela intervjun. Satirens uppgift under en valrörelse är sällan att avslöja något nytt. Den är att säga högt det många redan tänker tyst, och lättnaden i skrattet kommer av bekräftelsen, inte av informationen.
Den amerikanska jämförelsen
Redaktionen framhåller att politisk satir kan påverka väljare, och pekar på Saturday Night Live och The Daily Show, där enskilda skämt blir virala.
Jämförelsen är rimlig men inte helt överförbar. Amerikansk politisk satir arbetar i ett tvåpartilandskap där en karikatyr har en tydlig motpart. I en svensk valrörelse med åtta riksdagspartier och två blockbyggen är själva måltavlan svårare att teckna, och det som blir viralt är oftare en formulering än en person.
Vi anger inte vilken säsong programmet är inne på, när den har premiär eller några tittarsiffror, eftersom det inte framgår av den källa vi läst.
