Dagens besked om att Sverige köper drygt tio Himars-eldenheter handlar om mer än materiel. I en analys beskriver SVT:s säkerhetsreporter John Granlund vad förmågan används till, rapporterar SVT.
Vad som anges
Himars gör det möjligt att slå mot mål långt bakom frontlinjerna. Enligt Försvarsmakten är de tänkbara målen vapenförråd och logistiknav, hundratals kilometer bakom de främre frontlinjerna.
Förändringen beskrivs som en förskjutning från att skydda den egna gränsen till att kunna föra ett försvarskrig långt från Sverige.
Förmåga är inte avsikt
Det är viktigt att hålla isär två saker som lätt glider ihop i en rubrik.
Det som beskrivs är en förmåga och en måltyp, alltså vad systemet är byggt för att kunna nå. Det är inte ett beslut om att använda det, inte en plan riktad mot någon bestämd plats, och inte ett besked om under vilka omständigheter det skulle ske. Vi anger därför inga sådana uppgifter.
Skiftet i sig är däremot verkligt och följer av Natomedlemskapet. Ett land som ensamt skulle möta ett angrepp har anledning att bygga försvar vid sin egen gräns. Ett land som ingår i en allians kan i stället komma att strida på en helt annan del av alliansens yta, och behöver då vapen som fungerar där.
Varför logistiken är målet
Att just förråd och logistiknav nämns säger något om hur den här sortens vapen tänks användas.
Ett anfall som rullar framåt förbrukar ammunition, bränsle och reservdelar i en takt som kräver ett oavbrutet flöde bakifrån. Att träffa flödet i stället för fordonen längst fram är billigare, träffar fler enheter samtidigt och kräver färre robotar. Det är samma logik som gjort systemet omtalat i Ukraina.
Vi anger inga uppgifter från namngivna företrädare för Försvarsmakten eller regeringen i den här analysen, eftersom källan inte innehåller några sådana citat.
