I djurvärlden är det oftast hanarna som bär färgerna och utsmyckningen. Påfågeln, lejonet, tjädern. Hos människan tycks förhållandet vara det omvända, åtminstone när det gäller hur vi bedömer varandras ansikten. Nu har det mätts i stor skala.
Vad forskarna gjorde
I studien The gender attractiveness gap, publicerad i Proceedings of the Royal Society B, sammanställde Eugen Wassiliwizky vid Max Planck-institutet för empirisk estetik tillsammans med Brendan P. Zietsch, Karel Kleisner och Fredrik Ullén tidigare forskning på området.
Materialet omfattar över 1,5 miljoner attraktivitetsbedömningar, gjorda av omkring 28 500 deltagare som betygsatt ungefär 17 000 ansiktsbilder. Resultatet gick åt samma håll oavsett bedömarens kön, kultur, etnicitet eller ålder: kvinnors ansikten fick högre betyg än mäns.
Det oväntade mönstret
Den mest slående detaljen handlar inte om att kvinnor får höga betyg, utan om vem som ger dem. Skillnaden mellan könen är tydligast bland kvinnliga bedömare, som sätter märkbart högre betyg på andra kvinnors ansikten. Mäns ansikten får ungefär lika låga betyg från båda könen.
Lika intressant är vad som händer när effekten borde slå igenom men inte gör det: den saknas helt i självskattningar. När människor bedömer sina egna ansikten uppstår ingen könsskillnad alls.
Varför är fortfarande öppet
Att gapet finns är alltså väl belagt. Förklaringen är det inte.
Könstypiska ansiktsdrag är en delförklaring: kvinnors ansikten har i genomsnitt mjukare konturer, medan testosteron ger män kraftigare käkparti och ögonbrynsbågar. Men de dragen räcker inte hela vägen för att förklara storleken på skillnaden, skriver Phys.org.
Bland de kvarstående hypoteserna finns hur kvinnlig skönhet framställs i medier och reklam jämfört med manlig, och hur människor tolkar själva ordet "attraktiv" när de ombeds sätta ett betyg. Vilken av dem som väger tyngst är inte avgjort.
Vad studien inte säger
Det är värt att hålla isär två påståenden. Studien visar inte att kvinnor är vackrare än män, utan att människor i olika kulturer bedömer kvinnors ansikten som mer attraktiva.
Underlaget består dessutom av stillbilder på ansikten. Röst, rörelsemönster, personlighet, humor och allt annat som i praktiken avgör vem vi dras till finns inte med i mätningen. Att en fråga äntligen har fått ett tydligt svar betyder alltså inte att den intressantare följdfrågan har det.
