Får polisen kräva ut en patients kontaktuppgifter från ett sjukhus? Frågan har prövats i högsta instans, och svaret väcker oro inom vården.

Domstolen: lämna ut numret

Karolinska universitetssjukhuset måste lämna ut en papperslös patients telefonnummer till polisen. Det slår Högsta förvaltningsdomstolen fast i en dom som meddelades den 25 juni och som inte kan överklagas.

Målet gäller en man som är papperslös och som vårdas för en livshotande och smittsam sjukdom. Han vistas olagligt i Sverige och ska utvisas. När polisen begärde att få hans telefonnummer vägrade Karolinska att lämna ut det, varpå polisen drev frågan vidare, och fick rätt.

"Inte en känslig uppgift"

Domstolens motivering är kortfattad. Enligt domen är ett telefonnummer i regel inte en integritetskänslig eller skyddad personuppgift, och domstolen ser ingen anledning att ifrågasätta att polisen behöver sådana uppgifter i sitt brottsbekämpande arbete.

Karolinska hade invänt att patienter kan sluta söka vård om deras kontaktuppgifter riskerar att hamna hos polisen, något som sjukhuset menade var både en folkhälsofråga och en risk för smittspridning. Domstolen ansåg dock inte att sjukhuset visat konkreta omständigheter som talade för att just den här patienten skulle avbryta sin behandling.

Oro inom vården

Domen har mötts av oro. Läkartidningen har rapporterat om reaktioner från Läkarförbundet, där farhågan är att avgörandet blir vägledande och kan få utsatta grupper att dra sig för att söka vård.

Tanken är enkel men allvarlig: om papperslösa fruktar att en kontakt med vården kan leda till att uppgifter når myndigheter, kan de vänta med att söka hjälp tills de blivit svårt sjuka. Det vore illa både för individen och, vid smittsamma sjukdomar, för folkhälsan.

Del av en större strid

Frågan ska ses mot bakgrund av en längre debatt om vårdpersonalens roll i förhållande till papperslösa. Förslag har tidigare förts fram om en anmälningsplikt, som skulle ålägga vårdanställda att rapportera misstankar om att någon vistas olagligt i landet.

Läkarförbundet och många andra organisationer har motsatt sig sådana krav, med hänvisning till läkaretiken och till att vården ska vara en fristad dit alla vågar vända sig. Domen visar samtidigt att enskilda uppgifter kan komma åt även utan en generell anmälningsplikt.

Var går gränsen?

I grunden handlar det om en avvägning mellan brottsbekämpning och integritet, och om vilket förtroende vården ska kunna erbjuda. Att just ett telefonnummer nu bedömts som en uppgift polisen kan få ut väcker frågor om var gränsen går för andra uppgifter.

Domen är prejudicerande, vilket innebär att den kan få betydelse långt utanför det enskilda fallet. Hur vården ska hantera liknande förfrågningar framöver, och hur förtroendet hos utsatta patienter påverkas, blir en fråga att följa.